Ålands Räddningshundsklubb (ÅRHK), med cirka 23 medlemmar, samlas för att öva och träna två gånger i veckan, året runt. I klubben är samhörigheten viktig och det är viktigt att allas röst blir hörd.

– Det är inte bara hunden som behöver träning och utbildning. Även föraren behöver ha kunskaper i bland annat orientering, signalkommunikation och första hjälp, säger Maria Fjäder.

Christel Sundman säger att det inte bara är hunden och föraren som är viktiga när det gäller att få fram godkända larmhundar.

– Hela gruppen behövs för att sporra och puffa fram varandra, säger hon.

ÅRHK ingår i Finlands räddningshundsförbund. Det finns vissa uppställda mål med olika nivåprov som ekipaget ska bli godkända i.

I dag finns två godkända räddningshundsekipage på Åland. Det är Linda Phil med hunden Harry och Maria Fjäder med hunden Xo.

– Vi hoppas att vi snart ska ha fler godkända ekipage, säger Maria Fjäder.

Vad krävs av hund och förare förutom utbildning?

– Ett stort engagemang och vilja att hjälpa andra, säger Christel Sundman.

– Det blir en livsstil och alla i familjen blir indragna, säger Linda Phil och får medhåll av de andra.

Målsättningen för dem som kommer med i gruppen är att bli en del av larmgruppen på Åland.

– Man måste vara 18 år för att få vara med i larmgruppen. Men i föreningen kan man komma med som underårig bara man har målsman med sig, säger Elin Granholm.

För att komma med i larmgruppen behöver man inte vara förare till någon hund. Man kan delta i andra uppgifter.

– Man behöver gå kurser för att kunna bli aktiv i larmgruppen, säger Kristian Lundström, larmgruppsledare.

Flera olika grupper ingår i den frivilliga räddningstjänsten på Åland förutom ÅRHK. Det är Ålands bruks- och sällskapshundsklubb, offroadgruppen, orienterare, Mentalt stöd-gruppen, flygklubben, Röda Korset, radioamatörerna, resursgruppen och Rädda Barnen bland andra.

Hjälper varandra

Alla på plats vid kvällens träff är eniga om att det är tillsammans de gör den mesta nyttan.

– När vi blir utlarmade av myndigheterna gäller det att jobba tillsammans och att man kan lita på varandra, säger Christel Sundman.

Därför har man också storövningar tillsammans med de andra grupperna i den frivilliga räddningstjänsten två gånger om året. ÅRHK har övningar tillsammans med någon annan grupp ur frivilliga räddningstjänsten ungefär en gång i månaden för att få ett bättre samarbete.

Vid vilka tillfällen kan ni bli kontaktade?

– När någon olycka hänt, både till havs och på land. Eftersök av personer, evakueringar och trafikdirigeringar. Det kan vara vad som helst men förfrågan kommer alltid från myndigheterna, säger Åsa Törnroos.

Vad tränar ni på när ni träffas?

– Vi tränar ganska blandat. Ibland i ruinbanan, i skogen, inne i stan, i princip var som helst. Trots de olika platserna har vi alltid en röd tråd i våra träningar. Om vi är sex personer på träning är det så att en hund i taget tränar och de andra hjälper till. Det är ett bra sätt att hjälpa varandra och stärker gemenskapen. Då är man trygg och vet vad man ska göra när det blir skarpt läge, säger Maria Fjäder.

Hur tränar man hunden?

– Vi tränar spårupptag, sök efter figuranter som är gömda i skogen, lydnad, hantering av hunden och annat viktigt. Även förstahjälp för hunden är viktigt att kunna om det händer hunden något, säger Elin Granholm

Gruppen diskuterar också en hel del om de olika uppdragen de kan hamna på.

– Det är viktigt att man känner sig bekväm med uppdraget och hur man tror att man reagerar på olika saker. Ingen är tvungen att ta ett uppdrag som man inte känner sig bekväm med, säger Christel Sundman.

Fler är välkomna

Räddningshundsklubbens larmgrupps medlemmar med godkända hundar åker också i väg på olika kurser och samlingar i Finland. Där får deltagarna delta i olika övningar och förbundets testare bedömer vad som gjorts bra och vad som kan förbättras.

– Övningarna är verklighetstrogna eftersom det kan hända oväntade saker längs vägen, säger Christel Sundman.

Till hösten jobbar gruppen på att få fler godkända räddningshundar.

– Det är bra att ha fler hundar eftersom en hund har en viss kapacitet och sedan behöver vila. Då är det bra att ha fler hundar som kan byta av varandra, säger Maria Fjäder.

Vid kvällens träff var Åsa Törnroos med Nelson, Elin Granholm med Chelsea, Kristian Lundström med Pelle, Myra Forsström med Jan-Erik och Catharina Henriksson på plats, förutom Christel Sundman med Enya och Uno samt Maria Fjäder och Linda Phil med sina hundar.

Om man tycker att det skulle vara intressant att komma med i Ålands Räddningshundsklubb kan man kontakta klubben via deras hemsida. De finns också på Facebook och Instagram.

– Fler är välkomna. Man kan komma med och titta vad vi gör, säger Maria Fjäder.