Johanna Borgström har bland annat suttit med i Röda Korsets Lemlandsavdelning sedan hennes familj flyttade till Lemland för sju år sedan. Först satt hon med i styrelsen som sekreterare och nu sitter hon som ordförande.
När en kvotflyktingfamilj från Syrien anlände till kommunen var det Johanna Borgström som tillsammans med hela sin familj tog ett stort ansvar för dem.
– Det var praktiskt taget arbete dygnet runt. Men vi såg det inte som arbete utan vi såg det som att vi fick fem nya familjemedlemmar, som vi inte kunde prata med, säger hon och skrattar.
Familjen från Syrien är fortfarande vänner med familjen Borgström trots att de inte längre bor grannar.
Att bli nominerad till årets lemlänning var inte något hon själv hade kunnat föreställa sig.
– Själva nomineringen var stor för mig, jag förstod inte att det kunde bli jag. Jag var väldigt chockad först, men det känns väldigt bra. Jag vet inte egentligen vad jag har gjort, jag är bara mig själv, säger hon.
Frivilligarbete för hjärtefrågor
Under en lång tid har hon arbetat inom äldrevården. Hennes yngsta son Sebastian har npf-diagnoser och Johanna Borgström fungerar som hans närståendevårdare.
– Det kräver en viss insats i det dagliga livet. Jag har kämpat väldigt hårt för honom. Redan i första klass insåg vi att han inte kan gå i en vanlig klass. Till slut fick vi igenom att han fick en egen npf-coach till sin klass i Lemlands grundskola.
Efter att Sebastian gick ut grundskolan har skolan valt att ha kvar en tjänst som npf-handledare.
– Barn med npf-diagnoser är oerhört kloka. De behöver bara få lära sig på ett annat sätt, säger hon.
När Johanna Borgströms äldsta son var yngre började hon engagera sig i Vuxna på stan.
– Då han var yngre var han lite vild av sig och då började jag vandra med Vuxna på stan. Det behövs verkligen jättemycket. Det finns många unga som behöver två par extra ögon.
Nu sitter hon med i styrelsen.
– Då Sebastian gick ut grundskolan gick jag ur hem och skolas styrelse och gick med i Vuxna på stans styrelse. Jag har bestämt att jag endast ska ha två styrelseuppdrag åt gången, säger hon och ler.
Johanna Borgström passar även på att uppmuntra alla föräldrar och frivilliga Vuxna att gå med i vuxna på stan.
– Man behöver inte ha en väst när man går runt, man kan bara promenera runt i par och vara fyra extra ögon. Det behövs verkligen och framförallt under Rockoff behövs det extra mycket, säger hon.
Får tillbaka genom att hjälpa
Allt extra arbete som hon gör är frivilligarbete och det finns inget som hon får betalt för.
Många personer frågar henne hur hon orkar med allting. Förutom sitt vanliga arbete samt att hon är närvårdare till sonen Sebastian har även hennes man har varit väldigt sjuk.
– Allt det här frivilligarbetet är mina intressen. Jag gör det för att jag vill göra det, det blir som ett sätt att vara. Jag får så mycket av det. Allt från syrisk mat genom våra nya familjemedlemmar till att jag får motion då jag vandrar på stan.
– Vi har haft många motgångar i våra liv. Men det lönar sig inte att gräva ner sig i sånt, jag har varit utbränd en gång och jag var trött hela tiden. Men man måste försöka se det positiva i allt och ta dagen som det kommer, säger hon.
Årets lemlänning har delats ut sedan år 2010. Kommunstyrelsen lyfter årligen fram och premierar en kommuninvånare som gjort en insats för kommunen genom att dela ut utmärkelsen Årets lemlänning. I år kom det in fem förslag på kandidater. Det är kommundirektören och kanslichefen som utser Årets lemlänning på basen av de inkomna förslagen.
