Under en vecka, cirka tre timmar om dagen får barnen lära sig simkunskaper, livräddning och första hjälpen. En vanlig simskola varar två veckor och är två timmar om dagen. På plats finns två simlärare, en lekledare och simombudet. Allt för att det ska flyta på som det är tänkt. Barnen får även lära sig livräddningskunskaper så som badvett, båtvett och grunderna i första hjälpen.

– Det som skiljer dessa två olika grupper åt är att man också lär sig om livräddning och första hjälpen, säger simlärare Vilma Rajalin.

Man delar upp barnen i två grupper: minilivräddare, som är 5-8 år och juniorlivräddare som är 8-12 år och 13-15 år.

I dag möter vi den yngsta gruppen, som har sin sim- och livräddningsskola på förmiddagen. På plats finns simlärare Vilma Rajalin, Fanny Aspholm och lekledare Joakim Smith. Just nu har de en paus för mellanmål och Ålandstidningen passar på att prata med barnen vid ett av borden.

Vad är roligast på sim- och livräddningsskolan?

– Allting, säger Agnes Granlund, Hanna Halavakoski, Noa Holm och Hildur Mörn.

Alisa Janson äter salta kex och funderar.

– Dyka, simma, mellispaus och leka olika lekar är roligast, konstaterar hon.

Vad tycker ni är läskigt?

– Att drunkna, tycker Noa Holm och Hanna Halavakoski.

– Att hoppa från hopptornet, säger Alisa Janson.

– Fast det behöver vi ju inte göra här, fyller lekledaren Joakim Smith i.

– Nej, det behöver vi inte konstaterar Alisa Janson, men det är läskigt ändå.

– Att dyka, tycker Agnes Granlund.

Hon kan ännu inte dyka så bra, men med cyklop funkar det bättre konstaterar hon. Hildur Mörn tycker att det är lättast att simma under vattnet.

– Ingenting är läskigt, säger Ida Janson.

– Att gräva en grop till Ukraina. Det är krig där och det är jag rädd för, säger Nova Söderström.

En del barn känner varandra sen tidigare och för en del är det första gången de träffas. Föräldrar och mindre syskon sitter på filtar på stranden och tittar på.

På en filt hittar vi Nova Söderströms mamma Jeanette Larsson och lillebror Theo Söderström, 4 år. För dem är det tredje året de är här.

Varför sim- och livräddningsskola?

– Jag tänkte att det är ju bra, säger Jeanette Larsson.

Hon berättar att de till vardags bor i Godby.

Hur kommer det sig att det blev Kvarnbo?

– Jag gillar den här platsen.

– Vi bodde i Saltvik förut och jag tycker om den här simstranden.

Är ni med varje dag?

– Ja, det är vi nog. Vi ska eventuellt paddla lite sup–bräda.

Sup–brädan har de själva tagit med. Nästa år får lillebror Theo, 4 år, börja på sim- och livräddningsskolan.

Vad tycker du om det?

– Jag gillar det.

– Jag vill bada, säger Theo Söderström och konstaterar sedan att:

– Allting är roligast.

Lek och övningar

Efter mellanmålspausen är det dags för lek och övningar i vattnet. Simlärare Fanny Aspholm och Vilma Rajalin leder med fokus och lugn barngruppen ut i vattnet.

”Kalle kamel har tre pucklar – doppa hela kroppen Kalle Kamel”, sjunger lärarna och barnen doppar sig och skrattar.

”Kalle kamel har två pucklar – flyt på rygg Kalle kamel”.

– Vi hjälper er, fyller simlärarna i.

Barnen provar själva och de som behöver får hjälp.

– Kom alla mina fiskar, ropar simlärarna.

– På vilket sätt, svarar barnen. 

– Simma baklänges, svarar simlärarna.

Så fortsätter de med lek, skratt och olika övningar för att öka simkunnigheten. Ledarna är lugna och pedagogiska.

Kul och utmanande

För att få bli simlärare behöver man ha fyllt 18 år och gå en utbildning.

– Sedan görs ett test varje år efter det för att få jobba följande sommar, berättar simlärare Fanny Aspholm från Vasa. Hon sökte egentligen tjänsten som lekledare, men den var redan tillsatt. Istället frågade de om hon kunde tänka sig att gå utbildningen till simlärare.

– Ja, jag skulle ju egentligen inte bli simlärare, säger Fanny Aspholm.

– Jag trodde inte att jag skulle klara av utbildningen.

Hon berättar att det var mycket teori och mycket träning. ”Lite utmanande”, som hon själv beskriver det. Utbildningen hölls under tre helger med en månads mellanrum.

– Vi fick öva på att simma korrekt.

– Det blev gör om och gör rätt, säger hon leende.

– Och jag har aldrig ångrat mig, säger Fanny Aspholm.

Hon är nu här andra sommaren och hon trivs jättebra. Hon tycker om miljön och stämningen. Hon beskriver det som familjärt och mysigt och det tycker hon om.

Simlärarna Fanny Aspholm och Vilma Rajalin har båda två varit lekledare flera somrar innan de tog steget att gå utbildningen till simlärare. I dag finns lekledare Joakim Smith på plats och hjälper till. Han är 15 år och för honom är det första sommaren. Han leder lekarna uppe på land. Till sin hjälp har han simombudet Barbro Engdahl, i fall det skulle behövas. Hon är främst stödperson för lekledaren, men ser också till att allt flyter på som det ska.

Är det ett roligt sommarjobb Joakim Smith?

– Självklart, svarar han glatt.

– Kul att få leka och dessutom få betalt för det.

Barnen har nu gått upp ur vattnet och snart tar Joakim Smith vid med lekarna, något som barnen verkar gilla.