Viola Karlsson föddes i Brooklyn, New York. Båda hennes föräldrar emigrerade till Amerika 1923. De gifte sig där och fick dottern Viola.
– Jag var ett riktigt busfrö, det medger jag. Jag tyckte om att smita hemifrån. Jag tog min dockvagn och så gick jag, säger hon.
Men med sitt ljusa hår var hon lätt att känna igen bland alla mörkhåriga. Då Viola var fem år flyttade familjen tillbaka till Åland och Vårdö.
– Pappa var hemma från Simskäla och när båda hans bröder flyttat bort från Åland stod hans barndomshem tomt. Eftersom det blev dåliga tider i Amerika tyckte pappa att vi kunde åka till Åland och ta hand om hans barndomshem.
Vad tyckte du om det?
– Jag tyckte nog att det var bra. Jag har alltid haft lätt att anpassa mig till den situation jag befinner mig i för tillfället. Det enda jag tyckte var lite besvärligt var att vi inte kunde åka taxi som vi gjorde i Amerika.
Men med tiden lärde hon sig att det inte var så enkelt att åka taxi på Simskäla som det var i Brooklyn.
– På den tiden fanns inte samma förbindelse till Simskäla som det är i dag.
Blev änka tidigt
Viola blev kvar på Simskäla. Hon gifte sig och paret fick en son.
Den 18 mars 1961 blev Viola änka, endast 30 år gammal. Hennes man och hans bror var på laxfiske då det blåste upp till en väldig storm.
– De kom med båten till Karlskär men där tog det slut. Båten gick över en grynna och dit blev de. Det var i samma storm som Anni Blomqvists man och son omkom, säger hon.
Hade du och Anni någon kontakt under den tiden?
– Ja, vi ringde till varandra och pratade och tröstade varandra. Men livet går vidare och inget stannar av. När man är ung klarar man motgångar bättre än då man är gammal.
Viola stannade på Simskäla och tillsammans med sin far fiskade hon och skötte hem och barn.
– Men då pappa blev gammal kände jag att det var dags att stå på egna ben. Jag flyttade till stan och fick jobb till sjöss.
Vad jobbade du med?
– Jag städade personalutrymmena. 
Vilken färja började du jobba på?
– Först jobbade jag på Marella sedan på Turella och sista färjan innan jag gick i pension var Amorella.
Har inget att klaga på
Viola trivdes jättebra med att arbeta till sjöss.
– Att ha ett eget område att sköta om tyckte jag var roligt.
I dag bor Viola fortfarande i en egen lägenhet i stan. Hon sköter om sig själv och tycker att hon har det bra.
– Jag får maten hemkörd och så beställer jag storstädning då jag tycker att det behövs. Det andra klarar jag själv.
Viola försöker att gå ut på promenad varje dag och ibland får hon besök.
– Jag har en granne som tittar in lite nu och då. Det är bra att ha en sådan granne. Hon hjälper mig att få böcker från biblioteket och annat. Jag läser en hel del.
Vad läser du?
– Allt jag kommer över, både böcker och tidningar.
Viola ser också en del på tv. Men då blir det program som är textade.
– Jag hör så dåligt så det är ingen idé att se på sådana program där det inte finns någon text.
Brukar du åka till Simskäla och hälsa på?
– Nej, jag har inte varit dit på många år. Jag har en kusin som bor kvar där och så har sonen stuga där. 
Viola är nöjd med hur hon har det just nu. Att hon kan bo hemma och klara sig själv.
– Ja, så länge jag klarar mig hemma så vill jag inte in på någon institution. 

Nina Eriksson