Familjedagen för ukrainare på Lemböte lägergård ordnas av de åländska församlingarna i samarbete med flyktingmottagningens förläggning. Deltagarna har möjlighet att delta i olika aktiviteter som lätt yoga, taktil massage, spela utespel eller bara sitta en stund i kapellet.
– Vi har också flera pysselstationer och den som vill har möjlighet att bada bastu, säger Kati Juntunen från Mariehamns församling.
Familjedagen ordnas i två olika omgångar. En grupp kommer på dagen och en grupp senare på eftermiddagen.
– I den här gruppen som är här nu är det 20 deltagare. I gruppen som kommer senare är det runt 70 personer varav 28 barn. Så det kommer att bli full fart senare i dag, säger Kati Juntunen.
I samlingssalen sitter Lisbet Nordlund, från Mariahamns församling och ger taktil massage.
Vad är taktil massage?
– Det är en lätt beröringsmassage som ger avslappning. Det är fint att kunna förmedla värme och kontakt trots att man inte har ett gemensamt språk, säger hon.
Alona Dvorska hjälper till där det behövs tolk. Hon gör det helt på frivilligt basis.
– Jag kan hjälpa till om någon behöver, säger hon.
Mycket tacksamma
Elena Rybalkina är på Lemböte för första gången. Hon sitter och målar.
– Jag tycker om att måla, det är avslappnande. Jag tycker att det är superbra här, säger hon.
Maria Yamshcanova är på Lemböte tillsammans med sin mormor Tania Roshcina.
– Jag tycker om att måla. Jag målar hemma också, säger Maria Yamshcanova.
– Hennes mamma målar också, säger Tania Roshcina.
Hon är väldigt tacksam över att församlingen och flyktingförläggningen ordnar denna verksamhet så att ukrainska människor kan träffas och göra saker tillsammans.
Ludmila Bobyleva och Ludmila Tereshcenko sitter och väljer ut garn som de ska sticka mössor, vantar och sockor av.
– Människorna här är väldigt trevliga och hjälpsamma. Det är synd att jag inte kom hit tidigare. I Ukraina var det jobb hela tiden man hade inte tid med att fundera så mycket. Nu har jag tid att minnas mina drömmar som barn. Nu skulle jag ha tid att förverkliga dem, säger Ludmila Tereshcenko.
Båda är tacksamma över att vara på Åland.
– Alla hjälper oss. Jag trivs väldigt bra, säger Ludmila Bobyleva.
Gaslina Danetz trivs också eftersom hon känner sig omhändertagen.
– Jag tycker att det är så bra här. Jag tycker om naturen och att man kan andas frisk luft.
Ute sitter flera och umgås i det fina vädret. På ett bord finns ett långt pappersark där den som vill kan rita en hälsning. En grupp spelar discgolf och en annan sitter i skuggan och pratar.
– Alla får göra det som de känner för. Här finns det inte några måsten, säger Kati Juntunen.