Irja Adamczak, Brita Jansson, Göta Österlund, Gunvor Jansson, Elvi Berndtsson och Inga Snellman har kommit till Geta församlingshem för veckans syföreningsträff.
– Vi samlas här varannan vecka på onsdagar, säger Maria Sjölund, diakon i församlingen.
Till dagens träff, har det lyckats sig så, att alla har påbörjat en stickning av Moder Teresalappar.
– Vi brukar oftast ha olika stickningar på gång så det här var lite lustigt, säger Göta.
Men Gunvor räddar allt genom att meddela att hon stickar sockor.
Det är fjärde gången som damerna samlas för hösten.
– Syföreningen i Geta har hållit på sedan 1930-talet. Men då gick man hem till varandra. Det var först då församlingshemmet stod klart, i början på 1990-talet, som vi började samlas här, säger Göta.
Många stickar också hemma och för sedan till församlingshemmet där lappar och annat tas emot.
– Vi tar sedan hem lappar för att sy ihop till filtar, säger Gunvor.
Själv har hon gjort en liten, färgglad barnfilt som väntar på att bli levererad till behövande.
– Vi skickar alla filtar med Sune Häggblom till Lettland nu för tiden. Tidigare samlades de ihop och skickades via Helsingfors till Calcutta i Indien, säger Maria.
395 yemenvästar klara
De flesta damer har sytt ihop en hel massa filtar som församlingen skänkt till behövande.
– I våras var jag med en del annat som vi i Finström-Geta församlings syföreningar samlat, under två års tid, till Finska missionssällskapet i Helsingfors, säger Maria.
Totalt hade hon med sig 395 yemenvästar, 80 par sockor, fyra tröjor, fyra par vantar, 18 babymössor och tre halsdukar som vidaredistribuerats ut till behövande i världen.
– Tidigare skickades yemenvästarna till Nepal men nu kanske de också skickas till andra ställen, säger Maria.
Då damerna samlas betalar de också en frivillig slant för kaffet. Pengarna går till församlingens fadderverksamhet i Senegal.
– Det är fler församlingar som ger till samma verksamhet. Det är en stor grupp med barn, 250 ungefär, som med dessa pengar har möjlighet till att gå i skola, säger Maria.
Det är främst barn från landsbygden som annars inte skulle ha råd att gå i skola som ges möjlighet att få boende, mat och material för skolgången.
– Det är barn som går i förskola upp till de som går i universitet. Allt detta ordnas via Finska missionssällskapet, säger Maria.
Det viktigaste är att umgås
Att få träffas och prata är ändå det viktigaste tycker deltagarna.
– Ensamheten är en utmaning i dagens samhälle. Därför är det bra att man kan träffas på det här sättet, säger Maria.
– Umgänge med andra blir allt viktigare då man är pensionär. Att bli sittande hemma är inte bra sa min läkare, säger Göta.
För den som inte själv kan ta sig till syföreningsträffarna ordnar församlingen transport.
– De flesta här är duktiga på att samåka. Men en del har inte möjlighet till det. Man behöver absolut inte handarbeta för att komma med. Det går lika bra att komma och umgås och dricka kaffe, säger Maria.
Vad gör ni mer än dricker kaffe och pratar?
– Maria brukar läsa för oss. Det blir lite olika saker, säger Irja.
– Jag har läst mycket av Tomas Sjödin. I dag kommer jag att läsa något av Karin Erlandsson, säger Maria.
Sedan sjunger de också en del.
– Men inte lika mycket som vi gjorde tidigare, säger Brita.
Syföreningen ordnar också en missionsauktion inan jul. I år går den av stapeln den 29 november.
– Då har vi auktion på stickat och ätbart. Men vi har också lotteri, säger Irja.
– Sedan några år tillbaka har vi börjat kvällen med att den som vill kan komma hit och äta gröt innan auktionen börjar, säger Maria.
Musikinslag brukar det också vara antingen av projektkören i Geta eller församlingens barnkör.
– Det brukar vara en riktigt gemytlig kväll, säger Maria.
Nina Eriksson