Ingenting kan förbereda dig på dessa storslagna antarktiska vyer. Att blicka över vikar, glaciärer och isberg, över gigantiska mängder snö och is och pingvinkolonier.

– Man kände sig både tacksam och överväldigad att få uppleva detta magiska vita rike.

Antarktis och närliggande öar är unika och känsliga ekosystem så strikta regler gäller före man får gå i land. Alla ytterkläder, skor, ryggsäck och så vidare som man tänkt ha på sig måste inspekteras noggrant för spår av organiskt material i en process som kallas för ”biosecurity”.

– Utrustade med små borstar och böjda gem satt vi och inspekterade passagerarnas grejer och petade ut de minsta stenarna, smutsen och grässtråna. Det kan låta fånigt, men till exempel svampsporer eller små frön som finns i jorden kan bli invasiva arter och orsaka miljömässig katastrof för de känsliga inhemska arterna. Som tur var behövde vi göra denna tidsödande process bara en gång.

På den här resan till Antarktis såg deltagarna tre olika pingvinarter: hakbandspingviner (chinstrap penguin), adeliepingviner (adelie) och gentoopingviner (gentoo). De var ganska lätta att känna igen på nära håll. Hakbandspingviner hade bokstavligen ett svart band under hakan (därav namnet), adelie hade helt svarta huvuden och gentoo (de mest talrika i den här delen av Antarktis) hade vita fläckar ovanför ögonen och på pannan.

– Pingviner är så otroligt söta. Den här tiden på året såg vi många uppvaktanden för att hitta en partner och några pingvinmammor satt redan på sina ägg. Pingvinerna använde små stenar för att bygga sina nästen och det kunde vara en tidskrävande process. Ofta behövde de promenera till vattnet för att plocka små stenar och det gällde även att se upp för grannarna som istället för att mödosamt arbeta själva försökte passa på och stjäla några stenar här och var.

Varierande väder

Ett dopp i antarktiska vatten kallat ”polar plunge” är en populär aktivitet bland turister, inte alla kan skryta med att ha vinterbadat på Antarktis. Några pingviner simmade i närheten som för att visa hur det egentligen ska gå till.

– Jag hoppade också i det iskalla vattnet, försökte se cool ut och tog några lugna simtag för att sedan hastigt vända tillbaka, flaxandes med armar för att komma i land så fort som möjligt. En bastu hade satt fint här, det tog en stund att värma fingrar och tår när man väl kom tillbaka till fartyget.

Deltagarna besökte Port Lockroy, en del av Brittiska Antarktiska området. Det är en populär destination för expeditionskryssningar till Antarktis nuförtiden eftersom här finns britternas sydligaste postkontor, också kallad för Pingivin Postkontoret (Penguin Post Office).

– De har lovat att vykortet som jag postade skulle komma hem på endast några månader. Vi har upplevt alla sorters väder under resan. Dimma, solsken och blå himmel, vackra snöfall. Men också snöblandat regn med vindar på 15 m/s. Det är då man vrider ur en halvliter vatten ur sina nya vattentäta plagg då dessa blivit genomdränkta från ut- till insida. Det är såna här dagar som man verkligen beundrar alla i expeditionsteamet ännu mera för deras hårda arbete och positiva inställning.

Fartyget hade verkligen en internationell besättning och i expeditionsteamet fanns deltagare från Tyskland, Finland, Filippinerna, Argentina, Frankrike, USA, Ukraina, Storbritanien, Ryssland, Holland, Nya Zealand och så vidare. Guiderna i expeditionsteamet brukar jobba flera resor i rad (1,5 - 2 månader) medans besättningen kunde jobba tre till fyra månader i sträck beroende på positionen.

– På väg tillbaka genom Drakesundet fick vi uppleva en riktig ”Drake Shake”. Med vinda på 20-25 m/s och fem meter höga vågor hamrade fartyget under de första 24 timmarna.

– Men ju närmare Kap Horn vi kom, desto bättre blev vädret. Vi rundade denna sydligaste spets av Sydamerika i bra väder och klar sikt. När kaptenen blåste i mistluren för att tillkännage att vi rundat Kap Horn fick det en att fundera över alla segelfartyg som förlist i de här farliga vattnen genom århundraden och alla tiotusentals liv som gått förlorade. Det fick en att känna sig ännu lite mera som en äventyrare.

Marina Donner