Golvuret uppkom genom en engelsk uppfinning kring 1670. Det var urmakaren William Clement som utvecklande ett urverk som inte krävde lika breda pendelutslag som tidigare klockor. Både pendel och lod kunde nu rymmas i ett långsmalt skåp. I USA kom golvurstillverkningen i gång i början av 1700-talet, men man använde ofta mässingsurverk från England. Senare började man tillverka hela urverk av massivt trä, vilket ökade produktionen. En bit in på 1700-talet kom golvurtillverkningen i gång i Norden.

Benämningen golvur är egentligen missvisande eftersom uren i många fall hängdes på väggen. Benämningen ståndur används ibland och folkligt talar man gärna om Moraklockor. Tillverkningen av ståndur började i Mora kring 1740. De dekorerades ofta med det typiska dalmåleriet med kurbitsar. Moraklockor exporterades från Dalarna, men det var även vanligt att man köpte enbart urverk från Dalarna och placerade i eget tillverkat skåp. Golvuren var under 1700-talet raka till formen, men på 1800-talet blev skåplinjerna böljande, troligen influerade av rokokons formspråk. I Ångermanland fick klockorna en särskilt festlig utformning, inspirerad av allmogebrudens utstyrsel, varför stånduren därifrån kallats ångermanlandsbrudar.

När ålänningarna började förse sig med golvur är inte helt klarlagt, men det finns till exempel ett som är daterat 1769, där målningen har attribuerats till Erik Zetterman i Ödkarby, Saltivk. Troligen blev stånduren allmänna först efter Lilla Ofreden. Från 1770-1780-talen finns flera golvur bevarade med dekorationsmålning utförd av Aron Gustaf Liljeroos respektive Gustaf Pilou. Dekorationsmålningens datering behöver inte vara densamma som tillverkningsåret för själva möbeln – dateringen avser målningsåret och ofta var möblerna troligen gjorda något tidigare. Golvurens skåp är på Åland under 1700-talet raka, precis som i Sverige. Först på 1800-talet blev de också på Åland influerade av rokokon och påverkan av ångermanlandsbrudarna syns också på ståndur här.

Under 1800-talet behöll golvuren sin popularitet och flera åländska tillverkare är kända till namnet. I Hammarland Postad bodde snickaren Axel Lagerberg (1839-1916), son till sockensnickaren Matts Lagerberg (1790-1865). Rainer Kronstam berättar att det till hemgården Norrgårds i Tärnebolstad i Finström införskaffades ett Lagerbergur omkring 1870. Lagerberg var känd som en ytterst skicklig snickare. Enligt familjetraditionen betalade man en tunna råg för golvuret. Klockan hänger ännu kvar i stugan på Norrgårds. Ursprungligen hade den en målning utförd av sockenmålaren Gustaf Kellgren, men den uppfräschades senare av målaren Johannes Mattsson, som dock helt följde originalmålningen enligt Kronstam.

Kronstam berättar att det i gårdar ännu finns spår kvar av vägghängda ståndur i form av ursågningar i bröstpanelen - man sågade ur bröstpanelen för att de skulle hänga rakt. Genom att hänga uren på väggen skyddade man dem från att bli rubbade och seden att sandskura golven gjorde också att ett upphängt ur skyddades från väta. En annan fördel med att hänga upp uren var att man påmindes om att det var dags att dra upp uret när loden blev synliga – ett upphängt ur saknade bottenplatta och loden kunde därför sänkas nedanför själva skåpet.

I flera museer på Åland finns kulturhistoriskt värdefulla ståndur. I Ålands museums nya basutställning visas ett magnifikt exemplar från Skarpnåtö i Hammarland. Det är enligt museikatalogen tillverkat av bonden Pehr Hindersson som skall ha varit en skicklig och ornamentälskande snickare. När den svenska möbeldesignern Carl Malmsten besökte Åland 1939 inspirerades han i Finströms kyrka till sitt verk Lilla Åland – en pinnstol. Under detta Ålandsbesök tecknade han av några föremål i museet i Kastelholms slott. Bland annat gjorde han en detaljstudie av krönet på Hinderssons ståndur, vilket visar att han fann det anmärkningsvärt.

I Önningebymuseet finns ett golvur från Klemes i Ingby som tillhört samlaren Albin Sirén i Ringsböle. Det ropades in av Karl ”Påll-Kalle” Karlsson på auktionen efter Sirén och Karlsson testamenterade sedan uret till Önningebymuseet. Originalmålningen är bevarad och uppvisar bland annat två ymnighetshorn. Det har två trätulpaner på krönet, troligen en influens från ångermanlandsbrudarna.

I stugan på hembygdsmuseet Södergårds i Skarpnåtö finns även ett ståndur som autentiskt hänger på väggen.

Stånduren kom senare att få hård konkurrens av mindre väggur. De blev med tiden omoderna och fasades ut. På 1900-talet fick de en nostalgisk renässans som nu runnit ut i sanden. I dag är ståndur eller golvur synnerligen billiga på auktioner. Det enda som gör att priserna ibland skjuter i höjden är om originalmålningen är bevarad. Ett ståndur från Norrland med välbevarad originalmålning bjöds ifjol ut på Uppsala auktionskammares kvalitetsauktion för 15.000-18.000 SEK. Uret förblev dock osålt. Annars kostar ett enklare ståndur många gånger inte mer än kring 200 euro i antikhandeln och på auktioner. Sentida kopior av äldre golvur är helt ute och svårsålda. Det är således köparens marknad nu!