Ledet av stolta kvinnor har glesnat i den svenska litteraturen. I stället upphöjs incestoffer, silikonfeminister, bitterfittor och deckardrottningar, säger Ebba Witt-Brattström.
På 1970-talet fyllde däremot litteraturen feministerna med en förvissning om att de var på rätt väg.
LITTERATUR Litteraturens betydelse för feministrörelsen på 1970-talet var temat för Ebba Witt-Brattströms invigningstal under Mariehamns litteraturdagar i går.
Ebba Witt-Brattström är svensk professor i litteraturvetenskap med genusinriktning. Hon berättar att hon som 18-åring i början av 1970-talet gick med i den feministiska organisationen Grupp 8.
Kvinnorna i rörelsen var visserligen aktiva i demonstrationer och aktioner, säger hon.
-Men framför allt läste vi. Mer skönlitteratur än facklitteratur.
Det var en viktig läroprocess, minns Ebba Witt-Brattström.
-Vi hade det bra. Vi lärde oss att skönlitteratur var en speciell kunskapsbas som överglänste alla andra.
Ebba Witt-Brattström citerar många kvinnliga författare för att visa vad hon menar. En är Doris Lessing.
-Hennes kvinnogestalter är stolta över att ha en kvinnas varma kropp och en kvinnas kallt tickande hjärna. Med sådana förebilder kunde vi skapa en helt ny kvinnotyp.
Kvinnorösterna i litteraturen fyllde dem med en förvissning om att de var på rätt väg.
"Blir lite tjatigt"
Under 1980-talet avklingade intresset för 1970-talets kvinnolitteratur. Och i dag pågår ett krig mot den kvinnliga erfarenheten, konstaterar Ebba Witt-Brattström.
-I kulturoffentligheten är begrepp som kvinna och kvinnlig på väg ut.
Hon tar som exempel kommentarerna när Doris Lessing fick Nobelpriset i litteratur 2007.
-Doris Lessing har sedan 1949 förnyat kvinnoromanen. Men i Sverige hävdade unga mediefeminister att det var kränkande att hon framställdes som kvinnoförfattare.
En feminism utan kvinnor, det är nytt, tycker Ebba Witt-Brattström. Hon tycker också att ledet av stolta kvinnor har glesnat i den rikssvenska litteraturen. I stället upphöjs incestoffer, silikonfeminister, bitterfittor och deckardrottningar.
-Det blir lite tjatigt. Om vi inte hade tillgång till den finlandssvenska systerlitteraturen vore vi illa ute, säger Ebba Witt-Brattström.
-Kvinnan som universell representant för mänskligheten i paritet med mannen är det viktigaste att kämpa för än i dag, säger hon.

Anna Jakobsson