I dag fredag är det premiär för Kappsäcksteaterns föreställning ”De tre önskningarna” på Valborg i Lemland. Den är baserad på en klassisk saga som handlar om en fattig skogshuggare och hans fru, ett magiskt väsen och några önskningar.

– Jag är väldigt förtjust i sagor, de innehåller fruktansvärt mycket visdom. Det är synd att de gamla folksagorna försvinner, dagens barn känner inte till dem. När jag läste den här ville jag genast dramatisera den, säger regissören Synnöve Westerberg.

Locka bred publik

Föreställningen består av en femtio minuter lång akt, och den riktar sig till såväl barn och vuxna.

– Jag ville inte att den skulle vara för lång, det är mycket bättre att barnen får en nyfikenhet på sagor och tycker det är spännande i stället för att de blir trötta och vill gå hem, säger Synnöve Westerberg.

– Alla får ut något av den, man kan ta med både sina barn och sin gamla mormor. Vill man göra något med sin familj är det ett tillfälle att uppleva något stämningsfullt tillsammans – sedan går man och dricker kaffe.

Lemlands ungdomsförening håller sitt kafé öppet när den spelas, berättar Fredrika Sarling som beskriver sig själv som ”allt i allo” i arbetet med uppsättningen.

”De tre önskningarna” är en mix av saga, skådespel, sång, musik och oväntade inslag.

– Det är en gammal saga, men vi överraskar med lite nytt, säger skådespelaren Viveca Karlsson, som spelar skogshuggarens fru.

– Det finns helt klart humoristiska inslag, man kan le, säger Jan Nordberg som spelar skogshuggaren.

Originell uppsättning

Julia Westerberg har skrivit texterna till musiken, som känns igen från helt andra sammanhang.

Lars Sundblom ackompanjerar på piano. När han blev tillfrågad att vara pianist förstod han att det var fråga om en annorlunda föreställning.

– När jag fick se låtarna undrade jag ”ska vi verkligen göra det här?”. Det var en utmaning, men sedan har vi fått till det. Musiken gör mycket för föreställningen. Jag tror inte att någon har gjort något liknande tidigare på Åland, säger han.

Sagans magi finns tydligt närvarande i pjäsen. Sanna Boman spelar ett väsen med trolska krafter.

– Det är lite oklart om min karaktär är en fe eller häxa, den befinner sig i gränslandet, säger hon.

Det spelas just nu flera andra föreställningar och det är trångt på de åländska scenerna, vilket förde Kappsäcksteatern till Valborg.

– Är det revy i Östra Saltvik vet folk det och hittar dit, det är så etablerat. Att spela på Valborg är lite riskabelt. Men jag hoppas att folk hittar hit. Det är utmärkt skådespeleri, rumsrent innehåll och musiken är bra, säger Synnöve Westerberg.