När Marilinn Lunds universitet stängde på grund av pandemin förra året tvingades hon att studera på distans. För henne, som allra helst jobbar med lera, var det en tråkig period i utbildningen. 

–  Programmet heter visuell konst och är egentligen inte inriktat på keramik, bara konst överlag. Därför förväntades det att man skulle fortsätt skapa konst hemma i sitt studentrum. 

Att skulptera hemifrån var svårt, och Marilinn Lund fick ägna perioden åt att måla i stället. 

– Jag höll på att få fnatt. När man har gått från att måla till att skulptera, från 2D till 3D, är det inte så kul att återgå. 

När universitetet gick tillbaka till undervisning på plats ville hon därför utnyttja möjligheten till fullo. 

– Då bestämde jag att jag skulle göra det största jag kunde skapa på sex månader. Det blev vithajsskulpturen, som heter ”Call of the Void”.   

Från lera till haj

Att göra en hajskulptur var någonting Marilinn Lund länge både funderat på och pratat om, men hon visse inte om hon kunde genomföra sin idé. 

– Det kändes omöjligt rent tekniskt. Jag funderade ett tag på om jag skulle göra den i papier-mâché, men bestämde mig till slut ändå för lera. Jag gillar att det tillför ett extra element till känslan av farlighet. Den hänger i en kran som gör att man nästan kan gå under den, och den väger ett ton. Vad händer om den faller?

Varför hon valde att göra just en haj beror på många saker. 

– Jag ville fånga känslan av hur liten man känner sig bredvid någonting stort, farligt och maktfullt. Samtidigt tycker jag att det kan kännas tryggt att stå bredvid någonting som är mycket större än vad man själv är. 

Hon säger att det även tilltalade henne med en så stor praktisk utmaning. 

– Det har varit väldigt svårt. Hajen är fem meter lång, och den största ugnen på universitetet är 140 centimeter. 

För att lösa utmaningen byggde hon hajen i fyra olika delar som sitter ihop med hjälp av kedjor i metall, och fenor som hon limmade fast. Att skapa de separata delarna har också varit både svårt och tidskrävande. 

– Hela våren har jag haft massor av bilder av hajar omkring mig som jag gått tillbaka och kollat på gång på gång.

Under vatten

När alla delar var klara och leran bränts, glaserats, och bränts igen fortsatte utmaningen. Marilinn Lund bestämde att hon ville att hajen skulle hänga från taket i stället för att bara vara utplacerad på marken. 

– Jag ville att den skulle kännas levande. När den hänger från taket känns det nästan som att den är under vattnet, och att man som åskådare står under den, nere på botten. 

Tidigare hade hon aldrig jobbat med metall, men lärde sig på en vecka hur hon skulle svetsa, för att skapa en ställning som hajen kunde hängas upp med. 

 – Jag har nästan behövt jobba lite som en ingenjör! Nu i efterhand tänker jag att det kanske skulle varit lättare att bara göra det i trä, säger hon med ett skratt.

Trots att det var utmanande att hänga upp hajen var det viktigt för Marilinn Lund med känslan av att vara i havet.

– Jag tror att alla som är uppväxta på Åland har en relation till havet. För mig var det en stor inspirationskälla. När jag var liten och tittade ut över havet funderade jag alltid över vad mer som finns där ute i djupet, och fantiserade om hur det skulle vara att se delfiner, blåvalar, och vithajar. 

Samma fantasi har varit en del av inspirationen till ”Call of the Void”. 

– Skulpturen är på ett visst sätt drömmen om att få uppleva en haj. Det var därför det var viktigt att den skulle vara i den sanna storleken av en vithaj. Man kan ju läsa på internet hur stora de är, men det är svårt att få grepp om hur stort en fem meter varelse är om man inte ser den, säger Marilinn Lund. 

Utställning

När skulpturen till slut färdigställts var det dags för utställning för alla examinander. 

– Folk har ställt ut på lite olika ställen, men jag var tvungen att ställa ut i skolan eftersom den är svår att flytta på. 

Nu gäller det för skulpturen att hitta ett hem. 

– Det kommer nog inte vara så lätt att bli av med den, och den får ju inte riktigt plats hemma. Samtidigt visste jag det när jag gick in i projektet. Det är ju alltid lite så med konst, men det är bara att göra det i alla fall. 

Hon är nöjd med hur vernissagen gick. 

– Efteråt är det alltid lite antiklimax. Som konstnär jobbar man alltid mot nästa utställning, och efteråt är det ganska tomt tills man hittar sitt nästa projekt. Jag satte i princip all min fritid på det här under våren. 

Nytt projekt igång

Trots att skulpturen är klar är Marilinn Lund långt ifrån sysslolös. Hon har redan fullt upp med ett nytt projekt. Tillsammans med två personer som hon lärt känna via universitetet ska hon öppna upp en keramikstudio i Bergen. Studion planerar de att hyra ut som arbetsplats åt andra keramiker, och möjligtvis hålla kvällskurser i keramik.

– Vi har redan fått en lokal som vi har försökt renovera under vintern. Det är väldigt kul, men samtidigt har jag aldrig haft ett företag förut. Det känns lite som att famla i mörker. 

För att kunna starta studion har de fått ett stipendium från Bergens kommun. 

– Det är spännande att se hur allt kommer gå när de börjar öppna upp här lite mer. 

I studion planerar de också att själva fortsätta med sitt konstnärskap. Om Marilinn Lund någon gång kommer att ställa ut på Åland är i nuläget svårt att svara på.

– Det hoppas jag verkligen. Men hajen är nog svår att frakta så långt!