Det är tio år sedan Runar Salminens verk senast visades upp. Nu är det dags igen. Hannamari Ruohonen, bibliotekarie på Vårdö bibliotek, började i höstas inventera källarlagret på Strömsgården i Vårdö där konsten har förvarats.

– Det pågår fortfarande. Det finns hundratals verk där, det är som en skattkammare, säger hon. 

Minnen av konstnären

I utställningen har hon med hjälp av Wårdö kulturstiftelse samlat alla möjliga typer av verk. Det är abstakta träskulpturer, målningar, skisser, diktböcker, och små träfigurer som avbildar människor. 

Mikael Johansson som är medlem i Wårdö kulturstiftelse säger att Runar Salminen avbildade folket i bygden.

– Alla var nog inte förtjusta i honom, utan en del var rädda att de skulle bli avbildade. 

Göran Löfroth är ordförande i Wårdö kulturstiftelse, och minns själv Runar Salminen. 

– Han var en filosof och politisk tänkare. Det kunde vara lite spänningar i byn. Skulpturerna var ett sätt för honom att debatera. 

Många av träskulpturerna är osmickrande avbildningar av präster. Lars-Erik ”Lasse” Eriksson, som också minns Runar Salminen, säger prästerna inte var omtyckta av träsnidaren.

– Han var ingen ateist, men han var inte mycket för det kyrkliga. 

Lasse Eriksson köpte sin traktor av Runar Salminen och minns att han vid det tillfället visade upp sina verk.

– Han tog upp mig på vinden där han hade sin snickarbod och berättade om figurerna. När han kom igång var det svårt att avbryta, han pratade på. 

Lasse Eriksson tycker själv att träskulpturerna visar vad Runar Salminen såg i naturen. Många av verken är pinnar och kvistar som bara slipats till en form. Hannamari Ruohonen är imponerad av hur Runar Salminen var varierad i konsten och uttnyttjade former i naturen.

– Det är roligt att inventera. När man vände och vred på sakerna så kom det fram sådant man inte såg när man först började titta, säger hon.

Samlingen till Vårdö kommun

Hela samlingen ägs av Vårdö kommun, som köpte den år 1990. Runar Salminen hade gått bort året innan, och samlingen hade fallit i systersonen Sven-Erik Åkerbloms händer. 

– Jag ville sommaren efter det ha en minnesutställning med Runar Salminens verk och kontaktade Sven-Erik, säger Peter Winquist.

Sven-Erik Åkerblom var svårt sjuk och var orolig för arvingar i Österbotten som gjort anspråk på sin del av arvet. Han hade inte pengar och ville inte lämna sin familj skuldsatt. 

– Då kontaktade jag Vådö kommun och föreslog att de skulle köpa samlingen av honom. De var först tveksamma, säger Peter Winquist.

Tillsammans med Folke Wickström och flera andra åländska kulturpersoner skrev han ett brev till kommunen där de förklarade varför de tyckte det var viktigt att bevara samlingen. Efter det köpte kommunen samlingen.

– Jag vill ge en eloge till kommunen, inte alla ser värdet i en sådan här samling. Sådana som Runar växer inte på träd.