Stämningen sätts redan innan föreställningen börjar. Det varnas för rök, höga ljud, pyroteknik, vassa föremål och eld. Otroligt mycket eld.
Publiken uppmanas att hela tiden sitta ner, att lokalisera närmaste nödutgång och får sedan höra hur det låter när larmet går. Det låter högt. Men det är ingenting mot när musiken drar i gång, för det låter ännu högre. Eldslågor flammar upp på scenen och hettan från dem känns ända upp till den bakre balkongen.
Det börjar ärligt talat kännas lite obehagligt när Joe Labero som tur är dyker upp på en vrålande motorcykel i en låda och börjar med sina magitrick. Då får man något att koncentrera sig på.
För den oinsatte är det förstås helt obegripligt hur det går till. Det går inte att genomskåda hur människor delas i två delar eller hur ett bord flyger omkring i salen.
Brinnande motorsågar
Showen har olika typer av nummer som blandas friskt.
Det är spektakulära maginummer, som när Joe Labero uppslukas av en stor spegel. Det är nummer med eldartisterna Burnt Out Punks, som slår på stort och låter lättklädda män jonglera brinnande motorsågar till den smäktande ”Time to say goodbye”. Och så är det traditionellt trolleri, som till en stor del går ut på att involvera och retas med slumpmässigt utvalda personer i publiken.
Sven och Carina Westergård hör till de utvaldas skara under en av föreställningarna i lördags. Det fick vara med i något så modernt som ett Iphonetrick.
Hur kändes det att vara med?
–Det var lite häftigt, säger Sven Westergård.
Kunde ni lista ut hur han gjorde?
–Nej, hur mycket man än bestämmer sig för att man ska titta på hur han gör så är det omöjligt, säger Carina Westergård.
–Vi har sett honom en gång förut, i Stockholm. Han är duktig, säger Sven Westergård.
Kollade du telefonen noga efter tricket?
–Nej, nog förstår man att den hade klarat sig.

Anna Jakobsson