För 20 år sedan guidade Jerker Örjans en grupp finska turister vid Bomarsunds fästning.
– Då fick jag höra dem sjunga en sång på finska om ”Ålands krig”. Det var en hurtig och glad sång som gav det felaktiga intrycket att Finland vann slaget vid Bomarsund 1854, berättar han.
Den kuriösa sången innehöll dessutom en mängd svenska ord som maskerats för att låta finska. Det här retade Jerkers Örjans nyfikenhet.
– Det väckte ju så många frågor. Hur blev sången så missvisande? Och var den månne av svenskt ursprung med tanke på de svenska orden?
Skrev bok
Han började forska i sångens ursprung. Tillsammans med kulturredaktören och musikforskaren Pirjo-Liisa Niinimäki från Tavastehus har han nu skrivit boken ”He tekivät laulun – Oolannin sodan soiva tarina” som ungefär kan översättas: ”De gjorde en sång – en klingande berättelse om Det åländska kriget”. Titeln anspelar på sången som gjordes av Finlands grenadjärskarpskyttebataljons soldater under krigsfångenskapen i Lewes i England.
Boken är skriven på finska och manuset skickades i början veckan till ett förlag som ännu inte hunnit svara.
Olika versioner
Under sin efterforskning om sångens ursprung skrev Jerker Örjans ett upprop i Hufvudstadsbladet som gav god respons från läsare som väl mindes sången.
– De nya versionen har ingått i alla sångböcker i skolan.
Sången visade sig dessutom finnas i olika versioner. I den äldsta, handskrivna, versionen från 1850-talet framgår historiskt helt korrekt att de finska grenadjärerna (skarpskyttarna) som Ryssland skickade att försvara Bomarsunds fästning, tvingades kapitulera när den brittisk-franska flottan erövrade fästningen. De fraktades som krigsfångar till engelska Lewes där de internerades.
Jerker Örjans har besökt Lewes för att ta reda på mer om deras öde.
– I Lewes minns man dem ännu i dag. För något år sedan uppfördes en opera med namnet ”The Finnish Prisoner”. Skarpskyttarna blev inga krigshjältar men hjältar i alla fall. I engelska tidningar och böcker från den tiden kan man läsa om skarpskyttarnas läs- och skrivkunnighet, som ansågs mycket bättre än motsvarande för vanliga soldater i England, deras goda uppförande och fina hantverk, berättar han.
En notis i tidningen Sussex Advertiser Surrey Gazette den 24 oktober 1854 berättar:
”Vi har inte sett maken till gott uppförande och lugn än när dessa 400 män äter sin middag. Måltiden avslutas med en bordsbön som sjungs unisont, men före den sitter alla i så perfekt stillhet under några minuter, att man kunde höra en knappnål falla till golvet. Efter bönen lämnar de bordet i så god ordning att det kunde tjäna som exempel för månget engelskt sällskap.”
Självständighetsstolhet?
Men den historien är alltså förvanskad i den sångversion som gjordes efter Finlands självständighet 1917. Där låter det som att de finska soldaterna vann slaget om Bomarsund.
– Man ville inte minnas ett förnedrade nederlag just då, säger Jerker Örjans och antyder att det finns massor mer att berätta om turerna kring hur sången skrevs om.
– Men alla de detaljerna vill jag vänta med att avslöja tills boken har kommit ut, säger han.
Angående bruket av förfinskade svenska ord kommenterar Jerker Örjans:
– 1850-talet var ännu den aningslöst lyckliga tid när språket var ett kommunikationsmedel, inte en identitetsmarkör, sen blev det andra bullar. Det gällde i synnerhet områden där finskt och svenskt gränsade mot varandra och därifrån jag tror att den eller de kom som gjorde den gamla sången.
Den nya versionen av ”Det åländska kriget”
Upptecknad av Greta Dahlström på Klås i Hellsö i augusti 1925. Den sjöngs av Anna Hellström. Enligt Annas brorsdotter Greta Sundberg i Karlby hade Anna lärt sig sången av sin bror Anton Hellström (1898–1981) som avtjänat sin värnplikt i Helsingfors och där lärt sig sången. Uppteckningen finns i Svenska litteratursällskapets folkkultursarkiv. Greta Dahlström har antecknat att sången är en översättning från finska, berättar Jerker Örjans.
Ja det kriget var ljuveligt* på Ålands strand,
Hurra, hurra, hurra!
När med trehundra skepp till vårt fädernes land,
Kom den engelska flottan med mord och med brand.
Sjung farallalala, sjung farallalala,
Hurra, hurra, hurra!
Nog var det väl vackert att se uppå,
Hurra, hurra, hurra!
När trehundra skepp klövo böljan den blå,
Och ankra vid fästningen strax därpå.
Sjung farallalala, sjung farallalala,
Hurra, hurra, hurra!
Ty fienden hade den meningen,
Hurra, hurra, hurra!
Att skjuta till grus hela fästningen,
Och taga till fånga besättningen.
Sjung farallalala, sjung farallalala,
Hurra, hurra, hurra!
Men de våra de gåvo dem välkomstsalut,
Hurra, hurra, hurra!
Så himlen blev höljd uti moln av krut,
Och jorden den skalv i varenda minut.
Sjung farallalala, sjung farallalala,
Hurra, hurra, hurra!
*) Eventuellt borde ordet ljuveligt ha varit gruveligt efter det finska ordet ”kauhea”.
Den gamla versionen av ”Sången om det åländska kriget”
Sången finns i en handskriven sångbok från 1850-talet som hittats i Renko i Tavastehustrakten.
Översättningen från det finska originalet gjord av Jerker Örjans.
– Jag har mestadels använt konventionella rim i min översättning av sången från Krimkriget. Sådana finns inte ett enda i originaltexten. Jag har illustrerat den finska typen av rim i vers 11. Det finska språket med exempelvis långa ändelser i stället för prepositioner och i verbformer ger andra möjligheter åt rimsmidare än svenskan, kommenterar översättaren.
1. Ack den rinner i min håg,
Hurra, hurra, hurra!
Historien som är jämmerlig,
Den minner om ett åländskt krig.
Sjung fara, sjung fara, sjung farallalalala,
Hurra, hurra, hurra!
2. Fienden var tusenfald,
Hurra, …
Finlands gossar, några få,
Till Ålands fästning fick de gå.
Sjung fara, …
3. Pojkarna gick för att rusta för krig,
För att fienden möta med hugg och med slag,
För fäderneslandet i vännernas lag.
4. Allting börjar i juni mån,
Berättelsen om ett åländskt krig,
Där striden är grym och jämmerlig.
5. Med två, tre hundra skepp de kom,
Kom under åländska fästningen,
Ombord fanns fransoser och engelesmän.
6. Bergen och dalarna ekade,
Från finnarnas bössor ljöd skott på skott,
Den välkomstsaluten blev fiendens lott.
7. Men Frankrikes gossar och engelesmän,
Med gruvliga salvor besvarade den,
Och in i tornet storma’ de sen.
8. Det roptes: ”Mot tornet!”, i nästa minut,
Ingen blir skonad, död utan prut,
De våra har talat med kulor och krut.
9. O ve och fasa, detta krig!
Här skonades ej någon främmande
Ovännens öde var skrämmande.
10. Men vad gagnas pojkarna,
När Frankrikes gossar och engelesmän,
Stormar mot fästningen tusenfalt än.
11. Pojkarna storligen vredgades,
När nådens flagga hissades,
Och fästningens portar öppnades.
12. Harmen gick ej att tygla mer,
Studsarna slängdes och huggarna med,
Av pipor och kolvar blev kaffeved.
13. På den sextonde da’n i augusti mån,
Då togs vi som fångar av engelesmän,
Sen fick vi segla på ångfartygen.
14. Som fångar vi segla’ med elden ombord,
Mot engelska riket och havet i väst,
Till staden Lewes i engelsk arrest.
15. I engelska drottningens eget förvar,
I butkan vi satt och kom ingen vart,
Där satt vi likväl ett år och tre kvart.
16. Från Kejsaren själv kom befallningen fram:
”Släpp gossarna ut ur arresten, minsann,
Nu skall de segla till fäderneslan’!”
17. Och alla så hurrade och skreko,
Och folket i Lewes gav eko,
När pojkarna i eldvagn avveko.
18. När gossarna fara så sjunga de:
Hurra, hurra, hurra!
”Engelska riket är härligt det me’
Men fäderneslandet är härligare”,
Sjung fara, sjung fara, sjung farallalalala,
Hurra, hurra, hurra!