Marcus Bomans bilder från hans bok ”JAG ÄR” utgör grunden för det uruppförande som ”Tabula rasa” är.
– Vi har jobbat med det här projektet i två år. Jag blev inspirerad av Marcus fotobok, säger dansaren och koreografen Hanna Kivioja.
Allt i den här dansföreställningen som kombinerar dans, ljud och bild är nyskapat. Man vill skapa ett samspel mellan konstformerna och skapa en dialog mellan rörelse och bild.
– Det blir ett uruppförande i flera dimensioner. Vi var bland annat helt överens om att ha nyskriven musik i föreställningen.
Bild
Det är Mathias Boman som står för musiken.
– Jag introducerar rytm, textur, färger och klanger till bilderna och utforskar vad det finns för verktyg i ljudet som jag kan använda, säger han.
Förnyelse och återupplivande
Genom att kombinera nutidsdans, nyskriven musik, audiovisuell konst samt kostym- och scendesign skapas enligt upphovsmakarna en meditativ föreställning om förnyelse och återupplivande, som bjuder in publiken att reflektera över tillvarons många dimensioner.
Tvärkonstnärliga föreställningen
”Tabula rasa”
• Medverkande: Hanna Kivioja - dans och koreografi, Marcus Boman - fotografi, Jakob Sundström - video, Mathias Boman - musik och Sanna Isabell - kostym- och scendesign.
• Tid: Premiär söndagen den 12 januari klockan 18.00.
• Plats: Alandicas auditorium.
Jakob Sundström leker med bilderna genom olika medel, bland annat ett flertal projektorer. Bilderna projiceras sedan på Hanna Kiviojas dansande kropp.
– Det skapas rörelse i bilderna genom att jag live leker med dem, säger Jakob Sundström.
– Det blir något skulpturalt över bilderna, de går från tvådimensionella till tredimensionella, säger Marcus Boman.
– Det känns som att jag får en helt annan hud när jag får bilderna mot min kropp, som att jag ömsar skinn och byter skepnad, säger Hanna Kivioja.
Egna tolkningar
Alla får tillämpa sina egna erfarenheter, historier och tolkningar på verket.
– Vi har diskuterat övergångarna i föreställningen noga, men här finns verkligen utrymme för egen fantasi att ta vid, säger de medverkande.
När Ålandstidningen träffar ensemblen återstår ännu mycket innan allt har fallit på plats.
– Alla har jobbat på med sina egna delar och nu ses vi för att sammanfoga det till en helhet. Det är lite som ett jengaspel där helheten trots de många delarna måste hålla ihop, säger Hanna Kivioja.
Föreställningen har skapats med stöd från Ålands kulturdelegation och Svenska kulturfonden.
– Det garanterade att vi kunde anlita konstnärer för projektet. Det är fint för det är långtifrån alltid givet.
