Julafton i S:t Görans kyrka i Mariehamn är en väloljad men hektisk maskin. Från tidig morgon till sen kväll fylls kyrkan av människor och musik, från stillsamma böner till högtidliga mässor.

I år, på julafton klockan 14.30, fylldes julbönen av stämningsfull och storslagen blåsmusik från Mariehamns ungdomsorkester.

45 minuter innan julbönen börjar är det full aktivitet i S:t Görans församlingshem. Notställen står på rad, instrument putsas och tonerna finjusteras. Det är nerver i luften, men också en trygghet – alla vet vad som förväntas. Åke Hillar, orkesterns entusiastiske dirigent, ropar ut instruktioner medan musikerna värmer upp.

– Vi kör starten på ”O little town”.

Ungdomsorkestern har en ny utmaning i år: ”O helga natt”. De går igenom stycket en sista gång, och Åke Hillar ser nöjd ut.

– Det här blir suveränt, säger han.

Mariehamns ungdomsorkester har varit en del av julkyrkan i S:t Görans i flera decennier. För många musiker är det en självklar tradition att medverka, oavsett om de är unga nybörjare eller veteraner som Stefan Lindroos, som spelat i orkestern sedan 1980-talet.

– Det är början på julen för mig. Samma låtar varje år, och det sätter stämningen, säger han.

Tvärflöjtisten Dace Rudzite uppskattar att spela i S:t Görans kyrka, även om hon inte själv är särskilt kyrklig.

– Jag tycker det är jättemysigt att spela i kyrkan på jul. Vi har framfört låtarna i ett par olika sammanhang under vintern, berättar hon.

Bastubaspelaren Emil Verho har varit med under julbönen i tre år och tycker att det är något alldeles särskilt.

– Det är roligt. Det brukar vara mycket publik, alla extrastolar måste tas fram. Det som skiljer det här framträdandet från andra är den speciella stämningen och att det är mer jullåtar, säger han.

Prästens maratonjul

Prästen Katarina Gäddnäs anländer lugnt mitt i dagens intensitet. Hon har redan hunnit hålla en julbön på sjukhuset och förbereder sig samtidigt för kvällens midnattsmässa.

– Julen är en annorlunda men fantastisk tid att jobba. Det är ett glatt budskap, och folk är glada.

För Katarina Gäddnäs är musiken en viktig del av julbönen.

– Det är alltid festligt och pampigt med blåsmusik.

Hon hoppas att julbönens budskap ska stanna kvar hos åhörarna långt efter att tonerna av musiken klingat ut.

– Fast världen ser mörk ut, tror vi att kärleken är starkare än rädslan, och att ljuset är starkare än mörkret.

Magi i julkyrkan

Med tjugo minuter kvar till julbönen börjar det bli dags att förflytta sig till kyrkan. Musikerna packar ihop instrument och notställ, och Åke Hillar organiserar en ”förpatrull” som ska bära grejerna till orgelläktaren.

På läktaren råder febril aktivitet. Någon söker efter sina noter, en triangel klirrar i golvet, och dirigenten Åke Hillar rusar ner för att snabbt stämma av med prästen om att lägga till en extra låt. Samtidigt tar organisten Judit Deáki plats vid orgeln. Klockorna ringer in, ljusen fladdrar mjukt i kyrkorummet, och bänkraderna fylls ända till sista plats.

Ungdomsorkestern spelar sig genom programmet med precision och känsla. Inga applåder hörs förrän på slutet – det är tradition i kyrkan – men Åke Hillar ger orkestern två tummar upp efter låtarna. Det sista stycket, ”O helga natt”, blir kvällens höjdpunkt. När tonerna fyller kyrkan fäller flera av åhörarna en tår.

Efteråt är Åke Hillar strålande nöjd.

– Jag tycker att orkestern gjorde ”O helga natt” väldigt fint. Vi hade två solister i första rundan, Marcus Wu och Dace Rudzite, och Elis Storsjö spelade ensam på sista rundan.

Han summerar känslan efter framträdandet:

– Det är fantastiskt att få vara en del av något som betyder så mycket för så många. Orkestern gjorde ett jättejobb. Det är en tradition vi är stolta över, och den lever vidare år efter år.