För den som till händelse lyssnade till lagtingets debatt om landskapsregeringens (LR) fjärde tilläggsbudget under måndagseftermiddagen (debatten fortsätter i dag), insåg snabbt att mängden nya idéer om framtidens Åland var måttlig.
Oppositionen krävde regeringsblocket på svar om vad man avser göra med makten, men gensvaret var att man vill vänta ytterligare med att presentera visioner för framtiden. Så har det låtit ett tag nu.
Därför var det aningen förvånande att LR faktiskt presenterade en rejält stor vision genom miljö- och utvecklingsminister Alfons Röblom (HI). Låt vara att det går att ha invändningar mot visionen, men låt oss återkomma till dessa.
Åland ska bli en ledande ”nation” (det är märkbart många som ser landskapet som en egen nation i den politiska debatten för närvarande) inom förnyelsebar energi. Detta ska bli verklighet genom att upplåta områden på sammanlagt 1.000 kvadratkilometer hav för 500 vindmöllor. Dessa snurrande jättar ska producera el motsvarande fyra kärnkraftverk.
I nästa steg är tanken att investeringar för fabriker för exempelvis vätgas ska lockas till Åland, och en helt ny gren i den åländska industrin ska därmed skapas.
Det är bra att LR formulerat en vision för det fortsatta arbetet med förnyelsebar el, och dessutom en sådan som på 10–15 års sikt, om den förverkligas, kan skapa en hel del arbetsplatser på Åland.
Det har, med rätta, väckts en del frågetecken kring hur den hållning som Hållbart initiativ har i klimat- och miljöfrågorna ska jämkas med övriga regeringspartiers. HI:s diffusa hållning i frågor som äganderätt och tillväxt är knappast på samma linje som kollegornas.
Men här har man hittat ett område där knappast något av regeringspartierna, eller ens oppositionen, kan tänkas ha några invändningar.
Om minister Röbloms förhoppningar om att landskapet inte ska behöva betala något infrias, förstås.
Det är en vision av storslagna mått, och man ska inte döma ut den i ett så pass tidigt stadium som den trots allt befinner sig i. Om dess fulla infriande kan liknas vid ett barn som tar studenten är vi fortfarande på föräldrarnas tredje dejt. Man sonderar terräng med potentiella framtida investerare och med de finska och svenska regeringarna.
Det är med andra ord lång, lång väg kvar.
Om LR ska nå hela vägen kommer det dessutom att krävas en hel del mognad inför processerna. För inte kan väl Alfons Röblom tro att landskapsregeringen inte kommer att behöva locka och pocka för att få de investeringar man hoppas till Åland?
I dag är det knappast någon större industriinvestering som inte föregås av köpslående och krav på rabatter. Det är investerarnas marknad, och man väljer att investera sina pengar där man får mest för dem. Som ministern själv uttryckte det på presskonferensen så är Åland inte ensamt om att planera för vindkraftsparker, inte ens ensamt i Norden.
Däremot har Röblom rätt i att för de finska och svenska marknaderna är läget för de utpekade havsområdena bra.
Frågetecknen är än så länge många, men utropstecknet över att landskapsregeringen visar upp en tanke för framtiden ger å andra sidan ett stort utropstecken.
I lagtingets debatt talade flera regeringsföreträdare om att politikerna nu ska uttrycka hopp och framtidstro, att det är vad samhället behöver. Kanske är det så, och då har Alfons Röblom mer än väl bidragit till den kvoten.
Men sedan ska visionen också förverkligas, annars är risken att det glada positiva snart förbyts i besvikelse över spruckna drömmar.
Vi får hoppas att detta inte blir fallet när nu landskapsregeringen äntligen tycks titta framåt och erbjuda alternativ till att bara riva upp vad tidigare LR beslutat.
Jonas Bladh