I Finland har Social- och hälsovårdsministeriet tillsatt en arbetsgrupp som har i uppgift att stärka barns rättigheter samt barn och familjers välfärd i samband med åtgärderna för samhällets återhämtning efter coronapandemin.
Massiv forskning som har gjorts efter den ekonomiska krisen på 90-talet visar tydligt att förlängd ekonomisk utsatthet ökar risken för att både ojämlikheten och marginaliseringen i samhället växer – något som i sin tur blir dyrt för hela samhället.
Tillsammans med Undervisnings- och kulturministeriet har Social- och hälsovårdsministeriet dessutom arbetat fram ett stödpaket riktat till välbefinnandet hos barn och unga. Regeringen i Finland förhandlar om paketet den här veckan.
Något liknande initiativ har inte tagits på Åland. Ur självstyrelsepolitisk synvinkel är det ändå viktigt att barn på Åland får motsvarande stödinsatser som barn i övriga Finland. Det borde vara en självklarhet för landskapsregeringen (LR) att följa dessa diskussioner lika noggrant som man följt med de olika insatserna för näringslivet.
Rädda Barnen på Åland skriver i en rekommendation genom nätverket Bärkraft att LR måste säkerställa att det finländska stödpaketet kommer att gälla på Åland, eller att LR annars tar fram ett eget motsvarande paket.
I samma brev konstaterar man att coronakrisen kommer att medföra att familjer far illa. Man betonar också vikten av att konsekvenserna för barn analyseras vid beslut om tilläggsbudget och även andra kommande beslut.
Några sådana analyser har inte heller synts till.
Arbetslöshet och permitteringar ger direkta konsekvenser för familjers ekonomi, och enkäten ”Barnets röst” gjord av Rädda Barnen i Finland visar att mer än vart tredje barn i landet oroar sig för familjens situation i och med coronakrisen.
Enkäten visar också att majoriteten av deltagarna har haft svårt med distansundervisningen och att barn som lever i ekonomisk utsatthet ser situationen som särskilt utmanande.
Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö universitet, lyfter upp att generella, inkluderande välfärdssystem i kombination med riktade insatser är det som bäst bekämpar ekonomisk utsatthet.
Civilsamhället fyller en viktig funktion, men det yttersta ansvaret för att ta fram åtgärder för utsatta individers trygghet ligger ändå på beslutsfattarna.
Rädda Barnen på Åland drev i samband med att FN:s barnkonvention firade 30 år förra året en ambitiös kampanj för att lyfta den. Arbetet fick uppmärksamhet både hos LR och i lagtinget.
Ändå saknas barnperspektivet helt i regeringsprogrammet från i höstas.
Efter att skolorna öppnade igen har LR frågat vårdnadshavare hur distansundervisningen har fungerat, men några insatser för att fånga upp barnens erfarenheter har inte gjorts.
Genom att eleverna fick komma tillbaka till skolan igen innan sommarlovet har lärarna haft en chans att följa upp hur undantagstillståndet påverkat dem. För att kunna utveckla rätt verktyg för att lindra coronakrisens effekter för barn krävs dock att deras röster hörs också av politiker.
Hos civilsamhället finns gedigen kunskap att hämta. Men besluten, som i sin tur är en del av ett fungerande välfärdssamhälle, måste fattas av makthavarna.

Fredrika Fellman