I går, den sista augusti, gick tiden ut för att utnyttja skrotbilspremien i Finland. Åländska bilägare fick inte ta del av premien, som gav upp till 2.500 euro rabatt om man skrotade en minst 11 år gammal bil.
Den finländska regeringen genomförde samma grepp 2015, då som nu till en kostnad av 8 miljoner euro. 2015 innebar det att 8.000 nya bilar köptes, i år beräknas samma siffra bli 7.400.
I både USA och Tyskland har man gjort samma typ av satsning. Skillnaden i Finland, där syftet är att styra nybilsköparna mot miljövänligare bilar (premien är alltså villkorad), var att de båda jättarna ville underlätta för sina respektive bilindustrier efter bilbranschens kris 2008.
Alla tre exemplen – och det finns fler runt om i världen – så visar siffrorna att det lyckades. Man fick bort mängder med äldre bilar från gatorna och ersatte dem med nya. Nya bilar är säkrare – men framför allt visar det finska exemplet att det genom skotbilspremie går att styra nybilskonsumtionen till miljövänligare bilar.
Åländska bilägare fick som sagt inte ta del av den finländska skrotbilspremien. Och intresset från landskapsregeringen (LR) att införa en åländsk premie har varit minst sagt svalt.
2015 lämnade Bert Häggblom (Ob) in en budgetmotion med en uppmaning att Åland skulle införa en skrotbilspremie. Han blev nedröstad av regeringsblocket i finans- och näringsutskottet. Motiveringen löd: ”Utskottet konstaterar att förslaget är miljömässigt bra men att det måste beredas av landskapsregeringen innan ett sådant system kan införas. Landskapsregeringen kan se på förslaget och vid behov återkomma till lagtinget.”
I fjol, i samband med budgetbehandlingen för årets budget, gjorde Bert Häggblom och Veronica Thörnroos (C) nya försök men de blev också nedröstat av utskottets liberala, socialdemokratiska och moderata majoritet.
Samtidigt som landskapsregeringen och dess förtrogna i lagtinget gör tummen ned för skrotbilspremie håller LR hållbarhet som ledordet för allt man gör. Hållbarhetsagendan ska genomsyra hela verksamheten, och den utvärderas årligen i en statusrapport. Och visst, LR har gjort en del för att minska utsläppen också från biltrafiken. Men man kan knappast kalla det för ett omfattande program. Man har framför allt givit bidrag till byggandet av laddstationer för elbilar och elhybrider. Det är bra. Problemet är bara att andelen elbilar och elhybrider fortfarande är försvinnande lågt på Åland. Och andelen av nybilsköparna som väljer en helt eller delvis eldriven bil stiger, men väldigt långsamt.
I det läget vore en skrotbilspremie en väl vald insats från politisk håll för att knuffa de åländska bilägarna framåt. Åland är, som bekant, en oerhört biltät region. Men den åländska bilparken är också ålderstigen.
Om vi ska lösa problemen med utsläppen från biltrafiken måste politiker komma från den magreflex de allt som oftast visar i frågan – att välja det senaste och satsa alla slantar på det. Vi har sett det på Åland när LR avfärdat bio- och naturgas. Vi har sett det tydligt i Sverige, där etanolen helgonförklarade som drivmedel, sedan dieseln. Miljöpremier infördes för köparna och makthavarna slog sig för brösten.
Problemet var bara att etanolen visade sig inte vara så ren som man trott, och stal mat från de fattigaste länderna. Och dieseln har visat sig förorena luften i städerna.
Nu är det elbilar som gäller och här som där satsar politikerna på det. Och det är för all det bra, elbilar är en viktig del. Och att bygga laddningsinfrastruktur är en förutsättning för att elbilarna ska fungera.
Men det är inte den enda lösningen. Och kommer inte att vara den enda lösningen på många år. Dels är de för dyra, dels passar de inte överallt.
LR:s intentioner med laddstationer är vällovliga, men om det inte säljs elbilar i motsvarande grad som det byggs laddstationer blir de snabbt obsoleta.
En skrotbilspremie skulle inte leda till att den åländska bilparken ställdes om över en natt. Men om fler köper nästa generations bilar får det fler att öppna ögonen för att de fungerar och är trygga. Och vi får bort gamla bilar från vägarna som ofta varken har katalysatorer, annan avancerad avgasrening eller har dagens mycket mer effektiva motorer som sänker förbrukningen.
Samtidigt är det viktigt att LR, om man plötsligt ser fördelarna med en premie, inte låser fast hela projektet i just elmotorer. Att minska förbrukningen är alltid en fördel för miljön. Den som byter in en 170 hästkrafter stark bil mot en med 130 hästar gör miljön en tjänst. Inte en lika stor tjänst som den som byter till en helt eldriven bil, men en tjänst. Samma sak med den som byter till en gasdriven bil. Däremot kan man med fördel styra också inom premien så att de som köper de mest miljövänliga bilarna får en större premie.
Utan Åland stannar bilen, heter det. Och så är det. Det åländska samhället är utspritt, utan en kollektivtrafik värd namnet utanför stadskärnan och många har långa avstånd för att handla, komma till jobbet eller dagis.
Bilen behövs. Men bilarna behöver bli modernare. Politikers uppgift är att leda samhällsutvecklingen, genom piska ibland, genom motor andra gånger.
En skrotbilspremie vore en bra morot för att ställa om en bilpark som till stora delar nått pensionsåldern.

Jonas Bladh