Finns det material till revykarikatyr i det stora antalet kandidater som nu vässer de politiska klorna?
ÅLANDS POLITISKA liv har blivit en färgstark personlighet mindre när Olof M Jansson lämnat det jordiska livet. Låt oss skippa nötta ord som "legendarisk" och "unik" för att beskriva honom. Orden är helt urholkade av flitig nötning.
Det fascinerande med politikern Olof M Jansson var hans bredd och engagemang. Allt från landsbygdsfrågor till historia och kulturpolitik intresserade honom genuint. Dessutom var han mycket aktiv i ideellt arbete, decennium efter decennium.
Att han hade sin egen personliga stil, en som inte var "stylad" av proffs, gjorde honom till ett unikum. Vad blir revyerna på Högtomt utan godmodiga Olof M-porträtt? Finns det material till revykarikatyr i det stora antalet kandidater som nu vässer de politiska klorna?
Det får tiden utvisa. Klart är att den som inte tål att skojas med inte heller är värd att ta på allvar.
I DEN POLITISKA forntiden, innan fraktionerna på Åland börjat bli organiserad partier på 70-talet, gavs stort svängrum för individualister. Drag från den tiden finns kvar ännu, många väljare röstar mer på person än på partiprogram även om de åländska partierna stenhårt marknadsför sina program punkt för punkt.
Vi är för och vi vill arbeta för..... står det i många program. När det sedan kommer till debatt så kan man lätt få för sig att det är intressantare att kritisera motståndarens program än att föra fram det egna.
Samtidigt smalnar debatten och kommer att gälla några enstaka profilfrågor. Där ska man klart och tydligt kunna svara ja eller nej, annars blir man utröstad - som i Robinson. Någon plats för tvekan ges inte. Är du för eller emot - din politiska salighet hänger på svaret.
DET ÄR HÄR jag saknar den intelligenta tveksamheten som Olof M och andra politiker av samma generation stått för. De har levt tillräckligt länge för att veta att tillvaron inte är svartvit. Man måste ibland bredda synfältet och svara: ja, om man också tänker på att...
Eller: nej, så kan det inte vara för då...
Men det vet alla att i det moderna samhället är tiden knapp, man har inte tid med komplicerade svar. Väljarna vill bara veta om politiker är för eller emot vissa frågor.
Frågan är om inte vår tids politiker och journalister kommer att dömas rätt hårt av historien. Så gör vi ju själva, säger att folk förr var dumma som trodde på tomtar, jättar och spöken. Den historiska människan hade skruvar lösa, säger vi överlägset.
Men vi då, som tror att demokratins spelregler är enkla och att man alltid kan svara ja eller nej på frågor? Nog är det en avancerad och utbredd form av vidskepelse det med.
IFRÅGASÄTTANDE OCH avslöjande, det är ord som medierna älskar utan reservation.
Det har gått så långt att man anser att "en kritisk hållning" i en fråga är detsamma som en negativ hållning. Så enkelt är det inte, en kritisk människa försöker hitta svaga punkter i förslag och själv komma med förslag till förbättringar. Den som är negativ har tagit ställning mot - och det är en stor skillnad.
Ju senare den åländska valrörelsen blir dess mer kommer vi att få se av fula taktiska grepp och lömska avslöjanden - om motståndarna. På de viset vill man plocka lättköpta poäng.
Men det finns en sak att tänka på och historikern Dick Harrison har formulerat det mycket bra: Att misshandla ett system bara för att det kan misshandlas är farligt och onödigt. Om du sparkar tillräckligt länge på demokratins bil kanske den inte längre vill starta när du verkligen behöver den.
Olof M hade inte kunnat formulera det bättre.

Ålandstidningen