I dag skriver Ålandstidningens sportchef på ledarplats att han ser fram emot en mandatperiod där idrotts- och motionsfrågorna lyfts fram.
I DROTTS- OCH motionsfrågor har kommit rejält i skymundan under valrörelsen. Inte så konstigt kanske med tanke på att dessa frågor bara kan mätas av siffror - med andra ord hur mycket det kostar. Att lova nyinvesteringar till specifika projekt kan i och för sig locka en och annan röst - men några siffror vad det kostar är känsligt att tala om.
Det finns liksom inget att plocka pluspoäng på då kostnaderna för projekten alltid redovisas i första stycket på en utredning.
Men det handlar slutligen om vår hälsa - och det kostar pengar.
Motion- och idrottsrörelsen har ett av de viktigaste uppdragen för fortsatt folkhälsa. Samma rörelse har dessutom de mest kreativa människorna i sina led. Idrottsledare som brinner för sin uppgift och vill jobba hårt för sin sak utan att få varken någon ekonomisk vinning eller plocka några politiska pluspoäng.
Men de jobbar i motvind då goda idéer alltid måste dras i långbänk.
Många tröttnar till slut. Men inte alla.
Utan hårt jobbande entusiaster hade konstsnöanläggningen i Jomala aldrig kommit till stånd.
Utan landskapsbidrag hade det å andra sidan aldrig gått.
Samma gäller uppgraderingen av travbanan i Norrböle och tillkomsten av simhallen i Godby.
POLITISK OENIGHET ska dock inte ställa till det för fortsatt folkhälsa.
Allhallen som stod klar för sju år sedan är ett skräckexempel på politisk lekstuga som ingen vill vara med om igen. Efter år av munhuggningar, högar av utredningar, hårda utspel och till slut med ett kontroversiellt beslut slogs det fast att hallen skulle stå klar som ett politiskt monument långt ut i Eckeröskogen.
Att hallen aldrig skulle ha kommit till om den inte skulle ha placerats på öns västra ände är en dålig ursäkt. Att hallen bara är till för elitsatsande fotbollslag är lika fel.
Ekonomin för hallen har varit allt annat än lysande under de första sju åren och ingen större förbättring väntas de kommande åren. Med stor ekonomisk hjälp av Eckerölinjen, som garanterar driften under det första decenniet, har hallen ändå kunnat redovisa ett försvarbart resultat - om än på minussidan.
Beläggningen - och därmed folkhälsan -hade varit bättre om den legat i Mariehamn närhet. Det är en sanning.
Om tre år säger den stora privata finansiären sitt för en fortsättning.
Makthavarna i landskapsborgen ska då hålla tyst. Rejält tyst. Vilka det än är som sitter där.
Landskapets uppgift är att så lång det är möjligt stödja investeringar av nya projekt. Med större stöd än i dag. Det ska de se till att de har råd med.
Men driften ska de låta bli.
Hellre får hallen stå som ett monument över politisk dumhet.
SER I STÄLLET fram mot en mandatperiod där idrott- och motionsfrågor lyfts fram.
Debatten får inte stranda i siffror för vad det kostar.
Anläggningar finns - men det bör finnas utrymme för ännu fler. Vi ska även i fortsättningen ha möjlighet att kunna rida, åka skidor, lira pingis och spela ishockey. Men vi ska även kunna få spela curling och få tillstånd en och annan ny golfbana inom en snar framtid.
Att skapa utrymme för motionsrelaterad idrott är enkelt. Men då krävs det ännu mer pengar rakt ut till klubbarna som i dag tvingas bedriva sin verksamhet på sparlåga. Den största utgiftsposten är hyror - som ändå i slutändan betalar kalaset för anläggningarna.
I dag fördelar Ålands idrottsförbund så rättvist de kan miljoner av Paf-medel till stöd för små och stora klubbar. Idrottsledare med stor kompetens ser i sin tur till att medlen används på bästa sätt.
Så långt är alla överens.
Att skolidrotten holkas ur allt mer i form av färre undervisningstimmar och sämre resurser är emellertid ännu allvarligare. Där grundläggs förståelsen för nyttan av motion. Det är i någon av de 80-talet av idrottsföreningar som finns på Åland det fortsätter. Det är prioritet ett för den kommande regeringen att stödja en satsning på skolidrott och skapar mer resurser för föreningarna.
Blir det politisk oenighet ska man ha projektet Eckeröhallen att blicka tillbaka på. Vi har inte råd med ytterligare ett monument.
För folkhälsan, skolidrotten och föreningarnas skull spelar det ingen roll om mottagaren finns i Eckerö eller i Mariehamn.

Thomas Jonsson