IFK Ab:s kapital och framtida visioner får inte slå undan benen för mindre bemedlade idrotter.
IFK Mariehamn Ab stärker sitt kapital genom den nu pågående aktieemissionen. Storägarna, moderföreningen IFK Mariehamn, Paf, Ålandsbanken och Transmar samt ytterligare ett tiotal företag har redan slantat in en rejäl summa på det nya bolagskontot.
Den allmänna aktieemissionen som just nu pågår ger ytterligare friskt kapital in på samma konto.
Föreningen - eller bolaget - siktar dessutom högt på att nå idrottsliga framgångar. Minst en tredjeplats i tipsligan inom tre år finns som en officiell målsättning.
Vilket inte är helt orimligt.
Det skulle i så fall ge klubben en möjlighet att får spela ute i Europa med ännu mer intäkter som följd.
Det är stora pengar det handlar om.
Ett deltagande cupen har dock förpliktelser. Hemmaarenan måste vara godkänd - och 3.000 sittplatser måste garanteras.
Att läktarkapaciteten måste utökas står klart - om det blir spel i Europa.
Att spela på naturgräs däremot är inget hinder.
Ändå lobbas det friskt från klubbhåll om att anlägga konstgräs på arenan. Det skulle stärka klubbens träningsmöjligheter i jakten på ära och berömmelse ute i Europa.
En anhållan om gräsbytet är redan inlämnad till staden.
IFK Ab:s kapital och framtida visioner får emellertid inte slå undan benen för mindre bemedlade idrotter.
Området runt Wiklöf Holding Arena är inte bara hemviste för fotboll. I visionerna för Idrottsparken finns, förutom ishallen och tennisbanorna, planer på en curlinghall alternativt en läktarförsedd tennisstadion.
Den åländska friidrotten kämpar redan nu i motvind och har svårt att locka talanger till en sport som kräver otroligt med träning för att nå framgångar.
Trots det lyckas friidrotten få fram talanger av hög klass - även om det på senare tid enbart handlat om sprintrar.
Att anlägga konstgräs på nationalarenan skulle omkullkasta alla möjligheter att såväl utföra som att följa högklassig friidrott - alltså kastgrenar - i framtiden.
Den idag stora viljan och det engagemang som finns att utveckla och arrangera friidrottstävlingar på hemmaplan riskerar att minska betydligt om förutsättningarna försämras.
Tanken att inte längre se ett spjutkast på nationalarenan är absurd.
En utbyggnad av arenan får därför inte heller nagga löparbanorna i kanten. En uppgradering till åtta löparbanor från dagens sex banor bör finnas i åtanke när nya läktare planeras.
Det kommer att födas framstående friidrottare även i framtiden.
Är IFK Mariehamns framtida behov en helt egen skräddarsydd fotbollsstadion med konstgräs och Europaanpassade 3.000 sittplatser bör i stället andra alternativ utredas.
Kanske en helt ny stadion på Bomans ängar.
Finns det rim och reson i klubbens visioner bör det vara en angenäm frågeställning för de penningstinna ägarna att ta ställning till.
Idrottsparkens bollplan - eller Wiklöf Holding Arena som är det rätta namnet i åtminstone ytterligare två år till -bör hur som haver fortsättningsvis vara Ålands nationalarena för all idrott.

Thomas Jonsson