Självklart går det att upphäva en fredning om naturvårdsvärdena minskat. Men då ska det också klarläggas att de verkligen försvunnit varaktigt.
Nyligen gav Högsta förvaltningsdomstolen både Ålands miljöprövningsnämnd och Ålands förvaltningsdomstol bakläxa i ett farledsärende.
Det handlar i sak om att miljötillstånd beviljats för en ny parallell farled på sträckan Nyhamn-Orrskär i inloppet till Västerhamn och fördjupning av befintlig led på sträckan Orrskär-Svinö.
Springande punkten är att nya farleden på en sträcka av cirka 1.500 meter skulle gå genom Nåtö-Jungfruskärs naturreservat med dess skyddade naturvärden.
Reservatet förstorades 2005 och den skyddade arealen är 124 hektar land och 427 hektar vatten. Området ingår till större delen även i EU:s Natura 2000-program.
Fredningen skedde för att tillgodose behovet av mark för friluftsliv, skydda landskapsbilden, växt- och djurlivet och särskilda kulturskapade naturtyper.
Inom reservatet är det enligt skyddsreglerna förbjudet att bedriva skogsbruk, täkt eller annan verksamhet som förändrar områdets topografi eller påverkar hydrologi och vegetation.
I detalj räknas upp en rad åtgärder som är förbjudna, bland dem faktiskt inte farleder och färjtrafik. Något som förhoppningsvis bara är ett förbiseende, möjligen grundat på existensen av befintliga farleder.
Erfarenheter från annat håll visar entydigt att området skulle utsättas för kraftigt ökad negativ påverkan av en ny farled.
Det är mer än sannolikt att reservatet skulle påverkas av färjornas sugeffekter i form av erosion längs stränderna och uppslamning i lagunerna.
Boende längs Furusundsleden upp mot Kapellskär vittnar om följderna av färjornas framfart. Urgrävda stränder och allt fler träd som rasat till sjöss är synliga bevis för vad som händer.
Frågan är om det inte för sjösäkerheten räcker med att fördjupa befintlig farled, och att vid behov av en parallell farled nyttja den likaledes befintliga leden norr om Druvan och Vitfågelskär. Vilket föreslås i ett av besvären.
I ett läge när röster också i Åbolands skärgård höjs för ytterligare fartbegränsningar för färjorna känns satsning på nya farleder smått desperata.
Lägre fart leder på sikt till omstruktureringar i trafiken, då det blir omöjligt att hinna med en tur-returresa Åbo-Stockholm inom 24 timmar. Det innebär större spridning av ankomst- och avgångstider också i Mariehamn och mindre behov av parallella farleder.
HFD:s avgörande visar att Åland saknar bestämmelser om vilket betydelse naturvärdena hos objekt som ingår i Natura 2000 ska tillmätas vid behandlingen av tillstånds- och planeringsärenden.
Att sätta prislappar på natur, flora och fauna är inte det lättaste. Inte minst då det i andra vågskålen ligger andra tunga samhällsintressen med ekonomisk bärvidd.
HFD hänvisar i stället till EU:s habitatdirektiv, som handlar om att förhindra försämring av livsmiljöerna och habitaten för de arter som man avser att skydda.
Principiellt intressant är synen på fredad natur. Självklart går det att upphäva en fredning om naturvårdsvärdena under tidens gång har minskat. Den möjligheten ger också naturvårdslagen.
I lagen sägs även att fredning kan hävas om reservatet hindrar projekt av stort allmänt intresse. I sådant läge åläggs landskapsregeringen att i stället freda ett område med motsvarande naturvårdsvärden.
Men i en sådan situation borde det rimligen klarläggas om naturvårdsvärdena verkligen har försvunnit varaktigt innan man går in och tummar på ett fredningsbeslut.

Ålandstidningen