Supervalåret 2019 går vidare och näst på tur är EU-valet. Ett val som runt om i Europa handlar om striden mellan liberala krafter och de krafter som präglas av tradition och nationalism.
Det är ett viktigt val. Antingen tar Europa sig an konkurrensen från omvärlden och håller ihop eller så väljer Europa en väg som leder till splittring. Ett splittrat Europa kan bli en spelbricka i Rysslands maktspel. Ett spel som Ryssland visat sig duktig på genom att finansiera olika så kallade nationalistiska EU-kritiska rörelser runt om i Europa. Fenomenet i sig är intressant eftersom dessa rörelser är både EU-kritiska och nationalistiska. Det här är en tvivelaktig kombination då EU är summan av nationalstaternas beslut.
Således ser vi redan i dag ett nationalistiskt EU långt borta från tanken om subsidiaritet, en princip som möjliggör beslutsfattande så nära den enskilda individen som bara möjligt. Och det är där fokus borde ligga. Inte att splittra Europa.
På Åland har vi en historia av ett lågt valdeltagandet i EU-parlamentsvalet. Det är fullt förståeligt med tanke på att Åland inte har en egen parlamentsplats. Detta trots att Åland har sin folkrättsliga rätt till platsen men även för att antalet åländska kandidater tidigare varit få.
Denna gång är det dock annorlunda. Vi har två kompetenta åländska kandidater i form av Anton Nilsson och Camilla Gunell. De är två politiker med olika ideologiska bakgrunder, där Anton Nilsson ställer upp på Svenska folkpartiets (SFP) lista och där Camilla Gunell ställer upp på Finlands Socialdemokratiska Partis (SDP) lista.
Erfarenhetsmässigt skiljer sig kandidaterna åt. Anton Nilsson har en gedigen erfarenhet från parlamentets vardag där han jobbat som assistent till sittande parlamentarikern Nils Torvalds. Camilla Gunell har som tidigare lantråd och nu som minister även hon en djup kunskap kring EU-relaterade frågor.
Det är dock inte genom kunskap eller ideologi som kandidaterna hittills utmålat skiljelinjerna. Frågan som lyfts är hur Åland kan vara med och säkra Finlands svenskspråkiga mandat i EU-parlamentet.
Att säkra ett svenskspråkigt mandat i parlamentet är av största vikt för Åland. Så det är med all rätt kandidaterna lyft denna fråga. Risken är dock att de åländska rösterna splittras mellan kandidaterna så att Åland inte kan vara behjälpligt i att trygga det svenskspråkiga mandatet. Det skulle vara ytterst olyckligt.
Vem har då största möjligheten att bidra med att säkra ett svenskspråkigt mandat?
Utgångspunkten är att SFP i dag har en plats i EU-parlamentet och SDP har två platser. SFP är direkt beroende av de åländska rösterna för att säkra en plats. Det krävs drygt 30.000 röster för att göra det.
För att bli invald som kandidat hos SDP har det krävts mellan 40.000 och 50.000 röster. I media spekuleras att toppkandidaterna inom SDP är Miapetra Kumpula-Natri, Eero Heinäluoma och Mikkel Näkkäläjärvi. Två kandidater med stor erfarenhet och sedan det av finsk media utnämnde stjärnskottet Mikkel Näkkäläjärvi.
Att Camilla Gunell skulle konkurrera ut dessa är ytterst svårt att se och att de finländska socialdemokraterna skulle få en fjärde plats måste ses som högst osannolikt med tanke på riksdagsvalets utgång. Att SDP skulle driva svenskans röst i parlamentet är inte heller något som väljaren kan utgå från. Det löftet har givits tidigare med assistentplatser och dylikt, ett löfte som sedan visat sig hålla tunt när det dagliga EU-arbetet påbörjats.
Svenska folkpartiet har under hela mandatperioden visat ett intresse för Åland. Nils Torvalds har tillsammans med Anton Nilsson varit tydlig och drivit även renodlade åländska frågor i parlamentet.
Startfältet bakom Nils Torvalds sticker inte ut på något sätt och det finns även en reell chans för Anton Nilsson att ta en andra plats bakom Nils Torvalds. Det är en bra framtida position och det skulle ge än större påverkningsmöjligheter. SFP har fortsättningsvis även utlovat Åland en assistentplats. En plats som, om den utnyttjas rätt, kan utgöra en god grund för påverkan. Det ger goda förutsättningar för att Åland fortsättningsvis ska få sin röst hörd.

Daniel Dahlén