Strax innan lagtinget stängde för sommaren sa lantrådet Katrin Sjögren (Lib) i en ordväxling med Centerns Jörgen Pettersson om lagberedningen att hon kunde ta fram ”ett helt häfte med lagar som borde uppdateras”. Detta som ett tecken på hur överhopad lagberedningen var under trycket av lagar som ska beredas från EU, Finland och de egna initiativ som politikerna från Åland lanserar. En debatt i mängden i lagtinget – men ett högst oroväckande besked från landskapets ledare.
Att den åländska lagberedningen har mycket att göra är ingen hemlighet. Alla direktiv från EU som berör områden som ligger under åländsk behörighet ska föras in i den åländska lagsamlingen. Likaså kommer många finländska lagar som ska antas av lagtinget.
Trycket gör, som lantrådet påpekade, att annat läggs på hög i väntan på en extra tid som aldrig tycks komma.
Den här situationen är oroväckande på många sätt. Redan nu blir alltså åländska lagar som borde uppdateras orörda på grund av att ingen har tid att jobba med dem. Dessutom har Ålandsdelegationen genom landshövding Peter Lindbäck kritiserat landskapet för att ta för många blankettlagar från riket utan större anpassning efter åländska förhållanden.
Ser vi framåt blir orosmolnen än större.
I efterdyningarna till Ålandskommitténs slutbetänkande – och diskussionerna med Finland om den åländska finansieringen när vårdreformen genomförs – har önskemålet om att Åland ska få ta över skattebehörigheten blivit allt intensivare. Om så blir fallet skulle arbetsbördan för lagberedningen öka drastiskt.
Skattelagstiftning bedöms av de som kan juridik betydligt bättre än undertecknad vara ett av de allra svåraste områdena. Allt måste vara solklart och långsiktigt.
Hur detta skulle vara möjligt utan en kraftigt utbyggd lagberedning är svårt att se.
I och med det är kommer vi till ett annat problem – statusen på att arbeta som åländsk lagberedare. I debatten i lagtinget berättade Katrin Sjögren också att det är svårt att hitta duktiga jurister till lagberedningen. ”De växer inte på träd”, som hon sa.
Det kan te sig en smula märkligt. I jämförelse är motsvarande jobb hett eftertraktade i Helsingfors. I riksdagens och den finländska regeringens korridorer är också andelen jurister betydligt högre än i de åländska.
Lön är förstås en faktor, men bra betalt är inte det enda som skapar status till en profession. Att arbetet tillmäts vikt är också viktigt.
Om arbetet ofta går ut på att arbeta med andras lagar, snarare än att medverka till att stifta egna, förlorar lagberedningen i status mot vad den borde ha.
Det kan tyckas som ett mindre problem vid en hastig blick. Men land ska av lag byggas, och det gör lagberedningens arbete till grunden som hela självstyrelsen vilar på.
Om de åländska lagarna ständigt hamnar i bakvattnet av vad andra parlament beslutat blir antalet lagar som stiftas för åländska förhållanden, för ålänningarna exklusivt, utarmas självstyrelsen.
Om inte den åländska lagsamlingen – som omfattar ungefär hälften av alla områden en suverän stat har att lagstifta om – är anpassad efter åländska önskemål, krav och behov blir självstyrelsen till ett skenstyre.

Jonas Bladh