Ingen kommer ens nära de två stora partierna och klarast av dem alla lyser just nu Roger Nordlunds center.
MED INTE ENS en vecka kvar till valet ser slutspurten ut att bli en tvekamp mellan de två stora. Ingen annan kommer ens nära centern och liberalerna, och den som ligger steget före är Roger Nordlunds center. Det är slutsatsen som går att dra av Ålandstidningens enkät i lördags.

ATT CENTERN FÅTT upp flåset har legat i luften de senaste veckorna. Många hade räknat bort centern från guldstriden i höst. Men än en gång reser partiet sig på nionde ronden. Det finns ett nytt självförtroende hos de mintgröna jackorna. Centern duckar inte längre för ropen från Ålands framtid utan ropar i stället tillbaka med sin kaxiga slogan våga vara ålänning. I grund och botten gynnas också centern av att det går väldigt bra för Åland. Det gör det svårare för motståndarna att peka på akuta kriser som skulle motivera ett skifte vid makten.

OCKSÅ LIBERALERNA ligger väl framme, men det är ändå en bra bit kvar till målet, att bli störst. Under Viveka Eriksson har liberalerna målmedvetet arbetat framåt och gett besked. Men i valrörelsen har det börjat spreta, i allt från bions framtid till näringsrätt. Det är lite oklart med vilket innehåll liberalerna vill fylla sitt nya ledarskap.
Att kalkylera bort liberalerna i det här skedet skulle ändå vara förhastat. Partiet är hungrigt och slår från opposition. Räkna med strid på kniven mellan lib och c innan valvakan är över.
ATT SOCIALDEMOKRATERNA backar kan ha att göra med en händelserik regeringsperiod kantad av affärer. Att business-sossen Lasse Wiklöf kliver av lämnar också ett hål i partiets högerflank. Den kanske främsta förklaringen är ändå den liberala framgången, som äter av socialdemokratin. Ändå skulle det också här vara för tidigt att dra slutsatser. Sossarna har Ålands bäst organiserade partiapparat. Partiet har också, till skillnad från de flesta andra, fokuserat på ett antal sakfrågor i valrörelsen, som tandvård och hemspråksundervisning. Det finns en tydlighet som kan betala sig.

BLAND DE MINDRE partierna går framför allt de obundna framåt. Kanske för att partiet nu framstår som det mer rumsrena av de två uppstickarpartierna - en del som tvekar mellan ob och Åf kan välja obundna av rädsla för självständighetsspöket. Till partiets styrka hör också Gun-Mari Lindholm, som med sin sociala framtoning balanserar upp det annars ganska grabbiga motorbanepartiet.

NÅGOT GENOMBROTT för Ålands framtid blir det inte. Partiet ökar med ett mandat i enkäten men det är långt ifrån den tillökning Anders och Brage hade väntat sig. Partiet formtoppade för tidigt. Ännu i våras var medvinden stark, i efterdyningarna av vitboken. Men valrörelsen har inte varit Åf:s. Kandidatlistan var varken bred eller överraskande. Partiets främsta kort, Anders Eriksson, har varit förvånansvärt osynligt. Den omfattande reklamkampanjen har inte heller hjälpt. Kanske för att det varit så många vårdkasar och statyer att folk undrar om det handlar om forntid eller framtid.

FS BACKAR, troligen för att man inte hittat någon tronföljare till Harriet Lindeman som gett partiet ett socialt och kvinnligt ansikte vid sidan av alla manliga företagsvänner.
Ändå har partiet ett antal trumfkort, inte minst the comeback kid Roger Jansson men också Johan Ehn som utsågs till segrare av publiken i ungt val-debatten. Ett skönt formbesked för Ehn, som ibland får höra att det är de äldre pojkarna som styr. Det återstår ändå att se om plattformen som den nya basen skapat sig hinner ge utdelning.
VETENSKAPLIGT HÅLLBART är resultatet i enkäten inte på något sätt. Men det kan ge en fingervisning om vart valvinden blåser. Hur loppet slutar bestämmer ingen annan än du.
På söndag.

Niklas Lampi