I dag gästspelar Göran Djupsund på ledarplats med en analys av valrörelsen. Hans slutsats är att symbolfrågor hittills fått stort genomslag på bekostnad av sakfrågorna. Djupsund, som är Finlands mest kända valkommentator på svenska, befarar att det kan leda till ökat politikerförakt när politiken återgår till vardagslunket efter valet.

Niklas Lampi
chefredaktör
ETT SPÄNNANDE val stundar. Men vad handlar kampanjen om; i reklam och utskick, i spalterna i tidningarna? Skillnader i hur partierna vill satsa på morgondagens vård, omsorg, utbildning, trafikpolitik? Inte särdeles mycket. Man får gå till valprogrammen - som ju mest läses av de närmast sörjande - för att hitta åsikter i dessa frågor. Där finns de förvisso. Istället förefaller kampanjen dominerats av vad jag skulle klassa som symbolfrågor. Frågor som är starkt känslomässigt laddade men som vi sällan går omkring och funderar på i vardagen. Man talar om självständighet, om hoten mot svenskan, om utökat självstyre, om beskattningsbehörighet och man gör detta med hög temperatur.
En förklaring till att mediebilden av valkampanjen är just denna är att detta slag av frågor passar de moderna medierna ack så väl. I tävlan om läsarnas uppmärksamhet har man närmast panik för att dessa ska uppfatta mediet som tråkigt. Medierna lyfter fram frågor och vinklingar som triggar känslor; man tillspetsar, fokuserar på personer och betonar motsättningar.
MEN DE POLITISKA partierna har nog även själva bidragit till symbolfrågornas dominans. Det hjälper inte att inne i ett valprogram föra fram tunga sakfrågor om kampanjerna domineras av symbolteman och känsloväckare. Symptomatiskt för detta val är att Ålands mesta förvaltarparti, den pragmatiska och samarbetskunniga centern nu satt sakpolitiken så att säga i det finstilta och lyft känslosvallet upp i rubrikerna. Vi får sålunda uppmaningen "Våga vara ålänning"!? Man kan undra: Var ska vi våga vara detta, vad betyder "ålänning" och varför just "våga"? Är det en risk eller utmaning att vara ålänning? Som jag ser det ligger det i sloganens undertext en bild av att "ålänning" är något enhetligt. Ni vet, illvilligt har man i riket talat om "ryssen" som är si eller så, inte om hur ryssar är. Men finns denna enhetliga ålänning? Är inte det utmärkande, och önskvärda, för i dag att det finns ålänningar av alla de slag? Är det inte både sant och bra att exempelvis Fred Forsell och Anders Eriksson nog bägge är ålänningar fastän de skulle landa ganska olika om de ombads våga vara ålänning? Kanske hade sloganen "våga vara den du är på Åland" varit lite mer inkluderande och suttit bättre för ett parti som önskar leda landskapet in i 2010-talet? Men jag tror nog att denna miss mer förklaras av ivriga reklambyråsnubbars suktan efter en säljande slogan än av en noggrann analys från Roger & co.

SKATTEBEHÖRIGHETEN framstår som en annan stor symbolfråga. I sig är skattebehörighet självfallet en tung sakfråga. Det verkar dock uppenbart att frågan ingalunda är färdigt utredd; vad kostar det, hur mycket måste man vinna för att ens täcka kostnaderna, vad kan man de facto göra om man får behörigheten, vilka omvärldsrestriktioner kvarstår från EU:s och andra parters sida? Frågorna är fler än svaren varför jag har svårt att på allvar se frågan som en genuin sakfråga. Mer framstår den som ett slags test på sjävstyrelsevilja. Därmed har den mer blivit en laddad symbolfråga än den komplexa svåra sakfråga som den de facto torde vara.
Ur ett väljarperspektiv kan en symbolladdad kampanj vara nog så kluven. Det kan kännas enklare att inte behöva sätta sig in i krångliga sakfrågor; man får gå mera på ryggmärg. Men då vet vi bara vad politikerna lovat i symbolfrågor och kan bli överraskade då det kommer till beslut om samhällsservice. Visst håller även jag med om att grundläggande symbolfrågor behövs i en valkampanj men denna gång verkar de dominera väl starkt.
DE VÄCKER lätt förväntningar om stora förändringar. Väljarna kan därför bli besvikna och växa i sitt politikerförakt då politiken efter valet återgår till sin vardagslunk av nödvändiga kompromisser. Starkt laddade symbolfrågor väcker och stärker även motsättningar av olika slag. Jag är därför rädd att centerns slogan om ålänningen just nu sitter sämre än någonsin. Skillnaderna mellan olika slag av ålänningar förefaller nämligen snarast ha förstärks under denna kampanj.
Men minns att rösta, inte som en medborgerlig plikt men som en möjlighet att påverka. Och så är det ju lite som på travet; klart mer spännande att följa loppet om man spelat/röstat på vinnare eller ens på plats!

Ålandstidningen