Det kan möjligen tyckas vara cyniskt att säga att ett parti ska tacka en pandemi som orsakar så mycket lidande både mänskligt och ekonomiskt. Och det är det, förstås. Men icke desto mindre är det ett politiskt faktum att de flesta styrande vinner ju tuffare en kris slår mot landet. I alla fall inledningsvis.
Vi ser det i en rad länder, som Sverige, Finland och USA. Men kanske tydligast i den åländska opinionen.
Faktum är att Centern hade börjat lida av landskapsregeringens struliga inledning av mandatperioden. Haveriet kring talmansposten, avsaknaden av tydliga svar i politiska knäckfrågor och en allmän vilsenhet kring den gemensamma linjen gjorde att Liberalerna gick om i februarimätningen. Då var mandatfördelningen visserligen jämn, åtta mandat var, men Liberalerna var nästan fem procentenheter större.
En månad senare har Åland och Finland, tillsammans med större delen av världen, lamslagits av coronavirusets framfart. Alla politiska agendor som fanns för en månad sedan ligger nu och samlar damm på hyllor, i stället har fokus legat på krisplaner och hjälppaket.
Den politiska vardagens debatter och konfrontationer mellan regering och opposition har bytts mot samförstånd, politiskt manöverutrymme och enad front mot den osynliga fienden.
I fronten för kampen mot coronaviruset har lantrådet Veronica Thörnroos (C) stått. Presskonferens efter presskonferens, i direktsändning i alla åländska media, har hon förklarat det offentliga Ålands budskap och manat till lugn. Lantrådet har, kort sagt, varit den ledande och samlande person hon ska vara i kristider.
Förtroendet för Veronica Thörnroos har rusat i höjden på samma sätt som förtroendet för hennes parti. Precis som för kollegorna på såväl den finska som den svenska sidan har väljarna givit tilltro till regeringschefen. Välförtjänt så, ska sägas.
Att Thörnroos centerparti är det som tjänat mest i opinionen under de inledande krisveckorna är inte förvånande, inte heller att så många av de övriga partierna tappar. Däremot är det inte ett säkert tecken på att det är en ihållande uppgång vi ser.
Som professor Göran Djupsund säger i dagens Ålandstidningen är det svårt att ställa långtidsprognoser under pågående kris.
Den åländska regeringen kommer förmodligen att undvika den värsta kritiken mot de eventuella brister i förberedelser, sjukvårdsåtgärder och bestämmelser av generell natur som kommer att granskas vad det lider.
Men landskapsregeringen har ett stort ansvar för att leva upp till de utfästelser man redan gjort när det gäller näringslivet. Det stora krispaket man levererade i all hast, genom tilläggsbudget nummer två till en kostnad av nästan 33 miljoner euro, måste göra skillnad för att Centern ska behålla förstaplatsen i det åländska partirejset. Likaså det utlovade andra krispaketet som ska rikta sig till kommunerna.
Om regeringen misslyckas med stödinsatserna, om tillväxten inte återhämtar sig, om konkurserna blir många, om antalet arbetslösa fortsätter ligga högt – ja, då kommer stödet för det regeringsbärande partiet att erodera.
För den opposition som nu ser sig akterseglad när Centern leder kampen mot viruset handlar det till stor del om att bida sin tid. Att ha lagom många invändningar mot politiken, utan att för den del bli allt för slätstruken.
Det är en balansgång för Liberaler och Socialdemokrater, men varken de eller samhället tjänar i nuläget på allt för mycket politiskt käbbel.
Läget kan, å andra sidan, var ett helt annat i höst. Såväl politiskt, som krismässigt och opinionsmässigt.
Som den senaste månaden visat: det kan svänga fort.

Jonas Bladh