I SAMMA LAND och i en by som är mindre än Mariehamn. Tragedin i Jokela kommer skrämmande nära. Att den äger rum i Finland, och inte USA, bryter invanda föreställningar. Att platsen för massakern är ett litet samhälle femtio kilometer norr om Helsingfors, och inte en anonym betongförort, knäcker alla mönster en gång till. En bensinmack, en kiosk, en supermarket och skolan som står öde. Så ser Jokela ut, enligt medier på plats. Är inte Åland för litet för att det ska kunna hända här? Efter Jokela går det inte att svara ja på den frågan.

PEKKA-ERIC AUVINENS mordvandring vänder också upp och ned på andra förutfattade meningar. Det var ett vansinnesdåd, men det utfördes inte av en utstött galning.
Skolmördaren beskrivs som en bildad person. Han var en ensamvarg men inte helt utan vänner. Han var intresserad av historia och filosofi, bland annat den extreme miljöfilosofen Pentti Linkola som förespråkat folkmord för att rädda naturen från människorna. Skolmorden i USA var en annan idékälla. Columbine fascinerade honom och han la ut videoklipp på massmord på Youtube.
DET ÄR INTE en frisk människa som dödar åtta personer och sig själv. Det är en tragedi för framför allt offren men också för Pekka-Eric Auvinen själv, hans familj som är kvar i livet och det samhälle som inte lyckades läsa signalerna.
Men det som hände i Jokela var inte en slumpmässig gärning, som Mijailo Mijailovics knivattack på NK. Pekka-Eric Auvinen beskrev sin plan och satte den i verket för en sista stund i solen. Idén var inte ny, den hade spridits globalt via tv-bilder och nätet. Han gjorde det inte oberoende av andra, utan hittade konceptet i vår samtid.
I EFTERDEBATTEN i Finland vänder man nu på varje sten för att försöka förstå och se till att det inte händer igen. En av stenarna är vapenlagstiftningen. Finland har flest vapen räknat per invånare av alla EU-länder. I hela världen är det bara Yemen och USA som har fler vapen per person. Den fråga många ställer sig i Finland i dag är hur klokt det är med så mycket vapen ute i samhället. Det är en fråga som också Åland måste ställa sig.
Som överkommissarie Lars-Ole Styrström berättade i Ålandstidningen i går finns det omkring 15.000 vapen på fredens öar.
De används säkert oftast på ett ansvarsfullt sätt. Men. Den dag någonting händer står det lika klart att vapendjungeln kommer att vara något av det första som ifrågasätts.
VAD SÄGER allt det här? Att en trasig människa i dag lätt kan få tillgång till vapen och också ett överflöd av information om hur de kan missbrukas. Det säger också att ett litet samhälle inte är ett skydd och att det är svårt att göra något för att det osannolika inte ska hända.
Att åländska skolor hållit minnesstunder, diskuterat och tagit händelsen på största allvar är kanske det enda men också det bästa som kan göras. Det sociala nätverket på Åland är starkt, men också här trillar människor genom. Som lusseläraren Kjell Nilssons sa i tidningen i fredags med enkla men kloka ord: "Vi måste ta vara på varandra, se varandra och bry oss om varandra på riktigt."

Niklas Lampi