På landskapsregeringens senaste presskonferens om coronaläget på Åland skärpte den beundransvärt tålmodige och alltid så pedagogiske landskapsläkaren Knut Lönnroth tonen lite:
”Jag vet inte om jag borde säga det här, men jag gör det ändå. Jag tycker inte att allmänheten ska ta på sig en polisiär roll och försöka korrigera folks beteende, utan jag tycker ändå att vi ska lita på att folk om de får den här informationen fattar vettiga beslut”, kommenterade han det faktum att många ålänningar uppenbarligen oroas så till den grad av svenska bilar utanför butikerna att de ringer och anmäler det till såväl myndigheter som media.
Han fick flankstöd av sjöbevakningschef Kim Westman som påpekade att alla människor som kommer till Åland för tillfället blir gränskontrollerade. ”Vi granskar att deras inreseförutsättningar är under kontroll och när de uppfylls är det enligt gällande regelverk tillåtet för dem att vara här. Man behöver inte jaga de som släppts in, de är redan gränskontrollerade av oss”.
I Norden har vi en stark tradition av att lita på myndigheterna. Lite motsägelsefullt kombinerar vi en stark individualistisk strävan efter självförverkligande med ett starkt företroende för att staten är rationell och vill oss väl. På forskarnätverket World Values Surveys diagram över vilka värderingar som dominerar i olika länder placerar sig Norden i en extrem enklav uppe i övre högra hörnet. Här styrs vi av sekulära, rationella och individualistiska värderingar, i motsats till länderna i det nedre vänstra hörnet där tradition, religion och ren överlevnad präglar tankesätten.
Hur man än mäter visar all statisk att Norden tillhör de rikaste och lyckligaste regionerna i världen. Samhällsbygget är stabilt eftersom vi hyser tillit och känner oss trygga. Det finns naturligtvis massor av problem i våra samhällsbyggen också. Men till skillnad från stora delar av övriga världen handlar problemen här inte om ren överlevnad.
Den här tilliten människor emellan är något vi måste vara rädda om för den är under hård attack av betalda nätpropagandister som sprider lögner för att skapa rädsla och konflikt. Men också av representanter för kortsiktigt profithungriga marknadskrafter som exempelvis Brasliens president Jair Bolsonaro eller USA:s president Donald Trump som båda avskedar alla experter som vågar invända mot deras beslut och uttalanden.
Vi ska aldrig sluta tänka själva och ifrågasätta. Men vi måste dra ett andetag innan vi reagerar känslomässigt på oroande nyheter. Den enkla förklaringen är nästan alltid korrektare än den tillkrånglat konspiratoriska.
Hjälp inte de professionella lögnarna genom att sprida deras osanningar vidare i sociala medier. Våga lita på landskapsläkaren. Hans facit hittills talar för att han vet vad han gör.
Även om tanken på att besökare utifrån kan föra hit coronasmitta, är oroande måste vi våga lita på att experterna fortsätter fatta rationella beslut eftersom de sitter på mycket mer information än gemene man.
Vi måste också våga lita på att majoriteten av alla människor är som folk är mest, alltså lika förnuftiga och ansvarskännande som oss själva. Det gäller även besökande svenskar.
Det eviga åsiktsskrikandet och oinformerade gnällandet på sociala medier sprider en otrygghet som fungerar som ett samhällsupplösande gift. De nätlevande tonåringarna gör det sedan länge intuitivt, men även vi medelålders måste äntligen lära oss att sålla bort dårar och desinformation. Bara för att någon påstått något på Facebook, behöver det inte vara sant.

Petter Lobråten