Man kan lugnt anta att det ryska konsulatet på Norra Esplanadgatan inte är jätteförtjust över dagens besök.
DET ÄR INGEN okontroversiell man som i dag klockan 12.50 landar på Mariehamns flygplats med sin privatjet. För ett år sedan lyckades den georgiske presidenten Michail Saakasjvili reta upp Kreml så till den milda grad att Ryssland införde ett importförbud mot georgiska viner och georgiskt mineralvatten. För säkerhets skull kastade Ryssland också, enligt Yle:s Moskvakorrespondent Anna-Lena Laurén, ut några tusen georgier ur landet. Man kan alltså lugnt anta att konsulatet på Norra Esplanadgatan inte är jätteförtjust över dagens besök.
TILL ÅLAND KOMMER Michail Saakasjvili för att bekanta sig med självstyrelsen, som en del av ett statsbesök i Finland. Åland intresserar eftersom presidenten på hemmaplan brottas med framtiden för de två utbrytarregionerna Sydossetien och Abchazien. Om de ska höra till Georgien, Ryssland eller vandra sin egen väg är en öppen fråga som är en ständig källa till konflikt. Ryssland vill ta över dem, Georgien vill ha dem kvar.
DET ÄR OCKSÅ den bakomliggande förklaringen till att Kreml i fjol tappade fattningen över det georgiska mineralvattnet, även om den utlösande faktorn var att Georgien grep och anklagade fyra ryska officerare för spioneri. Att Michail Saakasjvili vill föra in sitt land i både EU och Nato gör honom inte mer populär i Moskva. Den västorienterade georgiern är en nagel i ögat på Putin som förväntar sig större lydnad av små grannstater.
NÅGOT GUDS bästa barn är det ändå inte som i dag bänkar sig för en lunch på Nautical för att senare på eftermiddagen titta på konst på Andersudde. Så sent som förra veckan skrev medierna om grova anklagelser om korruption mot den georgiske presidenten. Ändå talar mycket för att georgierna har det bättre under Saakasjvili än för några år sedan. Demokratin har stärkts, även om den är långt ifrån perfekt. Också hans intresse för Åland visar på en sympatisk ådra. Medan Putin kväser upproret i Tjetjenien med våld väljer Saakasjvili att flyga till Åland för att utforska fredligare alternativ.
ATT MICHAIL Saakasjvili, 39, överhuvudtaget kom på den idén är Barbro Sundbacks (s) förtjänst. När hon för några år sedan besökte väninnan Ulla Backlund i Georgien höll hon ett föredrag om Åland. I publiken fanns folk som kände den blivande presidenten och det ena ledde till det andra.
Som en följd kan nu Åland få en roll i spelet kring ett antal omstridda områden i Asien. Hur stor den rollen blir kan man med rätta fråga sig. Det är inte första gången Åland nämns i internationella sammanhang och det är inte första gången det stannar vid vackra ord. Men som det heter: Ålandsmodellen går inte att kopiera, men Ålandsexemplet kan inspirera. Det kan i bästa fall leda till verklig förändring. Och det leder garanterat till att kunskapen om självstyrelsen blir lite större än vad den var i går.
Niklas Lampi