Man kan, utan att slira allt för mycket på sanningen, också anse att detta i viss mån varit grunden för den nordiska modellen. Ett marknadsekonomiskt system men med ett stort och aktivt skyddsnät för den som faller utanför.
Detta leder dock till att vi som lever i systemet då och då måste stämma av om vi faktiskt lever efter devisen att försöka skapa största möjliga frihet utan att för den skull klampa på de svaga i samhället.
I veckan debatterade lagtinget affärstidslagen. Lagen är från 1992 och reglerar hur och när affärer får ha öppet. Den stora punkten i lagen är att den förbjuder åländska affärer att ha öppet juldagen, långfredagen och påskdagen. Med sju undantag. För om du exempelvis behöver köpa reservdelar till bilen eller blommor finns chansen att en sådan handlare helt lagligt har öppet.
Landskapsregeringen, med näringsminister Fredrik Karlström (MSÅ) i spetsen, vill skrota lagen och låta affärsidkarna själva bestämma vilka dagar de vill ha öppet.
Kritikerna, främst Socialdemokraterna, menade att det leder till mer konsumtion och sämre chans till ledighet för de många kvinnor som arbetar i minuthandeln. Partiledaren Camilla Gunell menade också att frågan torde vara lågprioriterad.
Men just frågor som denna, där samhällsreglering står mot personlig frihet, måste få ta plats i såväl samhälls- som lagtingsdebatten. Vi borde diskutera mycket mer kring vad som ska vara den enskildas rätt och ansvar, och vad vi vill att det gemensamma, samhället, ska ansvara för.
Det finns en förkrossande majoritet i vårt hörn av världen för att sjukvård, infrastruktur, skola och omsorg ska ha sin tydliga bas i det gemensamt ägda.
Vi ska värna vår nordiska välfärd, men det innebär inte att ska strunta i att diskutera hur stor och omfattande den ska vara eller att vi inte kan debattera vilka områden som samhället ska lämna till individen.
Med stor sannolikhet kommer frågor kring det offentligas rätt kontra individens att bli mer centrala de kommande årtiondena. Redan hörs i klimat- och miljödebatten fler och fler rop på åtgärder som inte går att genomföra utan att inskränka äganderätten – också från miljörörelsen på Åland. Många av åtgärderna kräver dessutom betydligt mer reglering av våra vardagsliv än vad som är fallet i dag.
Det kan mycket väl vara så att dessa långtgående åtgärder kommer att vara nödvändiga för att klara klimathotet, men då ska besluten föregås av en lång, intensiv, engagerad och öppen debatt om det faktum att varje kringskärande av individens rättigheter också innebär en inskränkning av den demokrati vi format.
Det kan vara ett pris vi är villiga att betala, men vi måste i så fall vara medvetna om att vi betalar med just vår egen frihet och demokrati.
I debatten om affärstidslagen var skiljelinjerna klara. Det var kanske den mest ideologiska debatt lagtinget hållit på år och dag. Det blev tydligt att Liberaler, Obundna och Moderater vill skapa mindre av reglering, medan Socialdemokraterna gärna vill ha den kvar.
Det är svårt att inte känna att Camilla Gunell anlägger ett visst von oben-perspektiv på sitt uppdrag som lagstiftare när hon deklarerar att hon minsann inte tänker byta sina julklappar redan på juldagen. Så bra då, det ska vara upp till henne att välja att så inte göra.
Men om det finns någon annan som vill byta julklappen till en annan inför juldagsmiddagen, är det då julfiraren eller Camilla Gunell som ska besluta om det går bra?
Mycket märklig blev debatten i lagtinget när moderaten Mika Nordberg tog ställning mot sitt partis och sin regerings förslag att skrota lagen. För familjefridens skull ansåg Nordberg att juldagen och långfredagen skulle vara affärsfredade. Han lade förvisso till att det borde gälla samtliga affärer av rättviseskäl, och gott så.
Men är det Mika Nordberg som ska tala om för alla andra familjer hur man på juldagen och långfredagen ska bete sig? Eller är det något som familjerna är bättre lämpade att ta ställning till?
För en företrädare för ett frihetligt parti som Moderat samling var det en ideologisk dikeskörning.
Då har vi inte ens tagit upp förslaget som kom sedan, som en del moderater avfärdat som ett skämt, att man skulle stänga ned internet samma dagar. Det finns en del att snacka om på nästa moderatmöte.
När vi inte debatterar den individuella friheten kontra vad vi vill att samhället ska sköta åt oss är risken stor att vi till slut inte längre har någon frihet att tala om.
Och det var inte tanken med demokratin.

Jonas Bladh