Elever på den samhälleliga och sociala utbildningen vid yrkesgymnasiet känner att de har hamnat i kläm. Deras utbildning ska vara ett yrkesinriktat utbildningsprogram som ska leda till ett jobb. Enligt yrkesgymnasiets hemsida är ”assistent på daghem eller i skola tänkbara arbeten”.

Yrkesgymnasiet är ett alternativ för dem som inte vill läsa på Ålands lyceum, för dem som vill läsa en yrkesinriktad utbildning som leder till arbete. Liknande utbildningar har funnits länge, utbildningar som lockar skoltrötta ungdomar som vill ut i arbetslivet eller ungdomar som inte riktigt har bestämt sig för vad de vill göra, och som tänker att de ska kunna studera vidare senare. Vissa av dessa linjer fungerar bra, andra mindre bra. Medieutbildningen är ett exempel på ett mindre fungerande sådant program. I Sverige gick det under några år inflation i dessa program på gymnasienivå. Få fick arbete inom mediebranschen. Likaså var det på Åland, och till slut lades utbildningen ner.

Alla vill inte läsa vidare, och det ska finnas alternativ till Ålands lyceums utbildningar. Men dessa måste vara bra och genomtänkta. Att locka in elever på en utbildning som ska leda till arbete, för att sedan skicka ut en hel klass i eventuell arbetslöshet är inte ett bra alternativ. Utbildningen i det här fallet krockar dessutom med en annan linje, närvårdarutbildningen. Istället för de synergieffekter man hade förhoppningar om att de två utbildningarna skulle ge så konkurrerar nu eleverna på arbetsmarknaden. Och oftast till förmån för de med närvårdarutbildning. Varför? Jo, för att närvårdarutbildningen är mer konkret och lättförståelig. Samhälleliga och sociala utbildningen är för de ”som vill arbeta med människor”. Vad betyder det? Nej, det är det få som vet.
Nu känner eleverna som går i årskurs tre så mycket frustration att de i veckan bjöd in 300 personer för att informera om vad de lär sig på utbildningen. Ungefär 40 personer kom för att lyssna. Inför informationstillfället hade eleverna sammanställt ett kompendium där de förklarar vad de kan arbeta med, exempel från listan är barnskötare, fritidsledare, assistent, ungdomsledare, stödperson, de kan jobba med integrations- och flyktingfrågor och mycket mer, uppger de. De ger också ett löneförslag.
Att eleverna gör det här visar hur bortglömda de känner sig. Att de behöver göra det visar hur fel utbildningen har organiserats. Det är förmodligen inget fel på det eleverna lär sig. Men att bygga upp en utbildning för de ”som vill arbeta med människor” är att göra ungdomar en otjänst.

Skillnaden i närvårdarutbildningen och samhälleliga och sociala utbildningen syns tydligt på Ålands yrkesgymnasiums webbplats. Under information om utbildningarna finns en rätt så konkret text om närvårdarutbildningen, om var man kan arbeta och till vad man kan studera vidare. Texten om sos är kort, bland annat står det: ”Utbildningen passar dig som är intresserad av samhällsfrågor och barn- och ungdomsfrågor. Vi förutsätter att du vill arbeta med människor både under studietiden och i yrkeslivet.”

Vill man skapa en utbildning för de som tänker sig ett arbete efter examen så måste den vara mer konkret än så. Klassiska exempel är byggteknik och frisör. Här finns det ingen tvekan om vad man lär sig och utbildningarna leder till jobb. En yrkesinriktad utbildning ska vara så påtaglig att den inte går att missförstås, är det flummigare än så så handlar det bara om att skapa en förvaringsplats åt otrygga ungdomar.

Petra Dahlgren