Julina Fagerlund är uppvuxen i Sund och Finström. Efter skolgång i Källbo skola i Godby och Godby högstadieskola bestämde sig Julina för att börja studera på vårdlinjen.
– Jag ville jobba med människor och då var vård det bästa alternativet. Jag har bestämt mig för att fortsätta studera och utbilda mig till sjuksköterska och då gärna jobba med barn.
Hon fick också en puff i rätt riktning i och med att hon, tillsammans med familjen, kom som första bil till en trafikolycka.
– Jag hade just den dagen gått ut nian och vi skulle alla ut och fira. Senare under sommaren kom jag också först till en moppeolycka så kanske ödet ville ge mig en puff om att jag hade valt rätt utbildning, säger Julina.
Just nu går hon andra året på vårdlinjen och har ett år kvar. Nästa år ska hon välja inriktning och det blir mot barn och unga.
– Efter julen får vi diskutera vidareutbildningsmöjligheter och då får jag lite alternativ var jag kan studera.
Spelar och sjunger
Då Julina inte går i skola dansar hon med Dunderdans sedan tre år tillbaka och sjunger med Finströms dramatiska kör.
Varför valde du dans?
– Mins systrar dansar och en del kompisar. Jag kände att jag ville hitta någon aktivitet som var kul. Jag simmade en del tidigare men slutade. 
Sjunger gör Julina mest hela tiden. Hon spelade fiol i tio år men tröttnade och började ta gitarrlektioner i ställe.
– Det höll jag på med i två år men sedan tyckte jag det blev för svårt.
Nu spelar hon piano hemma. 
– Egentligen är jag självlärd men mamma har också hjälpt mig en del.
Om du inte sjunger, spelar eller dansar, vad gör du då?
– Jag gör läxor eller är med min pojkvän.
Framöver kommer Julina också att ha en hel del annat att syssla med eftersom hon är en av årets luciakandidater.
Sjunga i kyrkan
Julina visste att hon var nominerad till att bli luciakandidat men det blev riktigt verkligt för henne först då de ringde och bad henne komma till uttagningen.
– Jag blev jättenervös. Värst var det egentligen att sitta och vänta. Men också vid intervjun var jag nervös. Jag tycker inte om sådant, säger hon med ett skratt.
Då hon fick sjunga med Jenni Nurmi, musikansvarig, kände Julina sig mera trygg och då allt var över kände hon bara en lättnad.
Trodde du att du skulle komma med i luciagruppen?
– Lite både och. Men då de ringde och sa att jag kommit med blev jag faktiskt chockad men jätteglad. Då jag skrev till mamma att jag kommit med började jag nästan gråta, först då blev det verkligt på något sätt.
Vad ser du fram emot med lucia?
– Att få sjunga i kyrkan, kröningen och åka i vagnen med alla andra. Det kommer att bli en intensiv tid med skola och praktik, men det ska nog gå bra.
Julina är bekant med de flesta i gruppen och hon tror att det kommer att bli en bra grupp.
– Vi har bara träffats två gånger ännu men allt kändes bra.
För Julina är lucia och luciakampanjen ett bra sätt att samla in pengar till de familjer som behöver en extra guldkant på tillvaron.
– Det är bra att Folkhälsan kan ordna familjekraftläger för familjer där de kan umgås och koppla av tillsammans.
Vad har du för planer för framtiden?
– Jag hoppas att jag, efter utbildningen, kan komma tillbaka till Åland, bilda familj och bo och arbeta här.
Men först skulle hon vilja prova på att jobba på ett större sjukhus någonstans för att få erfarenhet.
– Men jag tror kanske att man kommer närmare både patienter och medarbetare på ett mindre sjukhus. Åland är en trygg plats jag vill absolut tillbaka hit.
 
Luciakandidat nr 2
Julina Fagerlund 
Namn: Julina Elisabeth Marie Petersdotter Fagerlund.
Ålder: 17 år. 
Bor: I Saltvik och i Finström. 
Familj: Mamma Miina Fagerlund med make Niclas Fagerlund, pappa Peter Baarman med hustru Emilia Baarman, lillasystrarna Natalie, Moalie, Tuwa och Corinne, lillebröderna Waldemar och Melker. 
Gör: Studerar andra året vid vårdlinjen. 
Intressen: Sjunga, dansa och spela instrument. 
 
 
Vad tänker du på om jag säger luciatradition?
– Att det är en viktig tradition för mig. Jag har alltid firat lucia sedan jag var riktigt liten. De senaste åren har jag hjälpt mamma hålla i luciafirande med de yngre barnen i byn. Jag tycker det är en väldigt mysig tradition.

Nina Eriksson