Efter att Alexandra Hamberg gått ut högstadiet i Kyrkby, Jomala började hon studera på närvårdarlinjen vi Ålands yrkesgymnasium. Sista årets studier var i Vasa med inriktning på barn och unga.
– Det var ett lärorikt år då man fick lära sig att bo själv och ta ansvar för allt. Men jag trivdes väldigt bra med studierna där.Varför valde du vårdstudier?– Jag kände att jag ville jobba med människor och inom vården finns olika alternativ. Man har valmöjligheter. Mamma jobbar som barnskötare och jag har gjort dagsverken och hoppat in och vikarierat så det kändes som om det var det jag ville göra.
Efter studierna fick Alexandra direkt jobb som elevassistent vid Eckerö skola där hon nu jobbat i tre månader.
Vad gör du som elevassistent?– Man ska vara en extra hand där det behövs och hjälpa läraren. När det finns barn med speciella behov är det bra att det finns en extra person i klassen förutom läraren.
Alexandra jobbar också på föris på morgonen så hon får stiga upp tidigt varje dag.
– Några barn kommer redan till klockan sju. Sedan jobbar jag i skolan fram till klockan 14 ungefär.
Dansen lockar igen
På fritiden tränar hon på gym med sin svägerska och pojkvännen Levi.
– Det finns ett litet gym i Eckeröhallen där vi tränar två till tre gånger i veckan.
Gör du något annat?
– Nej. Jag dansade tidigare vid Ålands musikinstitut men då jag flyttade till Vasa slutade jag. Då hade jag hållit på med dans i tio år. Men jag saknar nog dansen en hel del.
Alexandra har förhoppningar om att kunna dra en mediskurs i dans i Eckerö för ungdomar.
– Det finns olika gymnastikgrupper men jag skulle vilja locka ungdomar till att börja dansa så det skulle finnas något för dem att hålla på med också.
När hon var yngre sjöng Alexandra också med i kör samt spelade cello.
– Sedan blev det lite mycket eftersom jag skulle spela med i en ensemble och ta teorilektioner samtidigt som jag höll på med dansen. Jag slutade därför
att spela cello.
Skulle du kunna spela cello i dag om du fick en i dina händer?– Det är mycket tveksamt, säger Alexandra och skrattar.
Vad gör du annars på fritiden?– Jag är mycket med familjen. Vi har en tradition att träffas varje fredag och ha lite fredagsmys hemma hos mamma. Då fikar vi och pratar om allt mellan himmel och jord. Det är trevligt.
Det var Alexandras mamma som anmälde henne som luciakandidat.
– Jag trodde först att det var farmor men sedan försa sig mamma.
En bra magkänsla
Intervjun och provsjungningen gick bra och Alexandra hade en bra magkänsla då hon gick från uttagningen.
– Jag tyckte inte att det var så läskigt som jag först tänkt. Alla var så välkomnande så jag kände ingen press.
Då hon fick beskedet att hon var en av de sju kandidaterna blev hon väldigt glad.
– Det känns som en väldigt stor grej för mig att få vara med i Ålands lucia. 
Nu har gruppen övat tillsammans ett tag. För Alexandra har det varit lite ovant att börja sjunga igen men nu känns det bra.
– Catherine är så duktig och inspirerande.
Vad ser du mest fram emot nu?
– Att få sjunga för folk och känna stämningen. Att få vara en del av hela evenemanget känns fint. Att få sjunga i kyrkan ska också bli fantastiskt det är något helt annat än att sjunga i ett litet rum. Men lite nervöst kommer det att vara.
Vad är dina framtidsplaner?
– Jag vill fortsätta dansa i någon form. Vad det blir vet jag inte men jag börjar allt mer längta efter dansen. Sedan har jag planer på att studera vidare. Kan- ske blir det något åt det pedagogiska hållet.
Men först ska Alexandra jobba ett tag hon känner att hon behöver vila från studierna.
– Kanske ska jag resa lite. Men det blir i så fall några veckor för att upptäcka lite annat. För från Åland flyttar jag inte,  jag är en sådan hemmafågel, säger hon. 
Personligt
Alexandra Hamberg
Namn: Alexandra Ida Adele Hamberg.
Ålder: 18 år.
Bor: I Eckerö, Storby.
Familj: Mamma Chatrine, pappa Jan, bror Dennis och pojkvän Levi.
Gör: Jobbar på Eckerö skola som elevassistent.
Intressen: Gå på gym, musik.
Bästa luciaminnet
De gånger som Alexandra varit i kyrkan under luciakröningen. Då stämningen är fantastisk och nästan helig på något sätt. 

Nina Eriksson