När Felicia Holländer var sju år yttade familjen till Lemland. Hon började sin skolgång i Lemlands grundskola och gick högstadiet i Kyrkby, Jomala.
– Sedan valde jag att gå till Ålands lyceum. Jag visste inte vad jag skulle göra och tänkte att det var en bra grund att gå där.
Efter att Felicia gått ut ettan fick hon möjlighet att åka som utbyteselev till Kalifornien i USA:
– Jag tog chansen eftersom jag redan som tolvåring hade en önskan om att en dag få åka som utbyteselev. Det var en hel del att fixa innan jag kunde åka i väg.
Hon kom till en familj som bodde cirka två timmars resa från Los Angeles. Hon gick i en bra skola där hon fick göra det hon gillar bäst, att dansa och spela teater.
Familjen som hon bodde hos var väldigt religiös och Felicia kände att det var väldigt annorlunda mot vad hon var van vid.
– Varje vecka gick de i kyrkan. Där satt jag två timmar och lyssnade på spanska. Det kunde kännas lite jobbigt ibland men familjen insisterade.
Under sin tid i familjen kom hon väldigt nära familjens äldsta dotter och de blev väldigt goda vänner.
– Men till sist flyttade jag och bodde hos en kompis familj de sista månaderna. Men jag tycker ändå att det var ett fantastiskt år.
Dansa och spela teater
Det som Felicia tagit med sig från sitt utbytesår är att människor är olika, att det finns olika kulturer med allt vad det innebär. Att ungdomar tänker olika och behandlar varandra olika. Men också att mycket är lika oberoende var man kommer ifrån.
– När man sedan kommer hem är det lätt att uppskatta vad man har här, säger hon.
I USA fick Felicia möjlighet att dansa, spela teater och även delta i tävlingar inom teater.Vad gör man då?
–I USA kan man tävla om allt. I teater kan det vara tävling i att hålla monologer eller dialoger. Det är så amerikanskt som det bara kan bli, säger hon och skrattar.
Att få möjlighet att gå i en skola där hon kunde dansa var Felicia väldigt tacksam över.
– Jag har dansat sedan jag var nio år och med Dunderdans har jag dansat i elva år. Nu dansar jag också vid Ålands musikinstitut. Det blir ungefär tre gånger i veckan som jag dansar.
Felicia spelar också teater hon var till en början med i Kappsäcksteatern och nu spelar hon för tillfället med i projektet Dummerjöns.
– 2016 var jag med i musikalen Bränd så en hel del sång har det också blivit. Men dansen står mig närmast, fast allt är kul.
Förutom att dansa, spela teater och sjunga tycker Felicia också om att baka.
– Helst tårtor och då ska det vara tre våningar, sockerpasta och allt gott man kan tänka sig. Det ska vara maffigt. Kanske det också är lite amerikanskt som jag tagit till mig. Men ibland blir det också bullar och muffins.
Även julgodis och pepparkakshus är ett måste för Felicia.
– Mamma och jag brukar designa egna pepparkakshus. Det är väldigt viktigt, säger hon och ler. 
Roligt äventyr
Det var Felicias mamma och familjens sommargranne som anmälde Felicia till årets luciakandidatgrupp.
– Jag var lite nervös men stämningen var så lugn så det kändes bra. Att sjunga tycker jag var svårast eftersom jag inte sjungit på länge. Jag gjorde vad jag kunde och var nöjd då jag gick därifrån.
Vad kände du då du fick beskedet att du kommit med?– Jag blev glad. Nu har jag ett nytt roligt äventyr att vara med om en stund framöver.
Hur brukar du fira lucia själv?
– I många år har jag varit med och dansat med Dunderdansarna i luciatåget. Jag har sett på uppträdandet på torget och då jag var liten deltog jag i luciatåg i skolan. Jag har alltid tyckt att det är mysigt med lucia, det är så härlig stämning.
Vad har du för framtidsplaner?– Jag ska jobba efter att jag tagit studenten och så hoppas jag att jag kan resa. Sedan får vi se vad det blir för studier och var. Kanske det blir Sverige eller så blir det något annat land. Just nu vet jag faktiskt inte. 
 
Personligt
Felicia Holländer
Namn: Felicia Vendela Holländer.
Ålder: 18 år.
Bor: I Lemland, Hellestorp. 
Familj: Mamma Christel, bonuspappa Andreas, halvbror Joel. 
Gör: Går i andra klass vid Ålands lyceum på humanistiska linjen. Jobbar på Kappahl. 
Intressen: Dans, teater, resa och baka. 
Bästa luciaminnet
Då Felicia gick i årskurs sex i Lemlands skola var hon lucia. Det var både lite pirrigt och mysigt eftersom hennes mormor och morfar hade kommit från Sverige för att titta och fira med henne. 
 

Nina Eriksson