Motorsågarna skriker som plågade själar, sågspånen yr och tjocka grenar faller en efter en till marken. Ekens höga densitet gör motorsågens arbete tungt, men arboristerna Teppo och Tuomas Suoranta, far och son från Korpo, Pargas som tillsammans driver Trädlift Ab är rutinerade ”trädfrisörer”.
Tillsammans har de under en sejour på tio veckor åkt Åland runt för att undersöka måendet hos stora delar av det åländska trädbeståndet.
I lördags befann sig far och son i Bastö, Finström, för att ta hand om en cirka 400 år gammal ek vars grenar, tjocka som stockar, delvis hänger långt ut över Bastövägen. Den gamla damen har även ådragit sig vissa skador i alla åländska stormars spår, samt drabbats i någon mån av röta längst ner i klykan mellan dess två huvudstammar.
Så vilken är er uppgift här i dag?
– Att minska kronan på den sidan som hänger ut över vägen och att grundstabilisera grenverket för att öka tryggheten för människor, ofta skolbarn, som passerar under trädet.
Han pekar upp mot trädtoppen och visar två tunga, men torr grenar som bara måste avlägsnas.
– De väger kanske 30 kilo styck och de har försvagats av stormar genom åren. Om en sådan brister och trillar ner på gatan kan det få väldigt olyckliga följder.
Rutin i liftkorgen
Rötan i trädets nedre regioner har genom åren urholkat delar av de två stammarna, grundorsaken till rötan står att finna i bark som under trädets livstid har trillat ner och fastnat i klykan.
– Då tränger sig mikroorganismer in i trädet och skapar röta, säger Teppo Suoranta.
På säkert avstånd från de fallande grenarna har några ortsbor samlats för att följa händelserna. Och visst blir det också lite spännande när Tuomas Suoranta ska ta sig upp i kronan med deras medhavda traktorlift.
Mellan traktorn och trädkronan går nämligen en telefonlinje som för en lekman ser ut att utgöra ett nästintill oöverkomligt hinder för uppgiften. Oron visar sig dock vara helt obefogad när han med van hand manövrerar liften, till synes riskabelt nära kablarna. Han tar sig rutinerat upp till platsen där han börjar grundstabilisera ett par tjocka grenar genom att spänna ihop dem i varandra med hjälp av en stropp och lite rep.
Lämnar man kvar stroppen och repet uppe i eken?
– Ja, de kan bli kvar där i väldigt många år, säger Teppo Suoranta som övervakar nere från marknivå.
Omskolad flygplansmekaniker
I över 20 års tid har Teppo Suoranta, av och till, arbetat med trädundersökningar på Åland. Mestadels för tekniska verken inom Mariehamn stad.
– Men också en del för landskapet, och i det här fallet var det miljöbyrån som tog kontakt med oss.
Runt det enorma trädet ligger det en hel del grövre grenar, en del är ruttet men de friska bitarna ska tas till vara.
– Det bör vara väldigt fint virke till exempelvis hantverk eller till mindre detaljer på något båtbygge.
En bit norröver från platsen hittar man ortsnamnet Ekudden, och hela området upp till Ekudden består till största delen av just Ekar och askar – sannolikt har namnet en koppling till några av de flera sekel gamla jättarna som breder ut sig i alla riktningar.
Har ni i uppdrag att ta hand flera av ekarna här i området?
– Nej, bara den här. Men det finns massor av förtjusande fina ekar här, det är ett ganska unikt område.
Hur kom det sig att också din son blev arborist?
– Han är faktiskt utbildad flygplansmekaniker, men så tyckte han att det vore roligt att jobba med träd. Flygplansmekanikerutbildningen kommer dock väl till pass även i det här yrket i och med att det är en hel del hydraulik att sköta om på vår traktorlift.
Återvänder till Åland i maj
Arbetet utfördes under lördagen eftersom familjeföretaget på söndagen lastar sin traktorlift ombord på ms Grace för att för första gången på tio veckor åka hem till sina nära och kära. Men i maj återvänder de till Åland för att ta sig an cirka 150 träd längs kyrkallén i Jomala.
– Då har vi med oss ett mycket känsligt instrument som mäter röthalten inne i trädstammarna, säger Teppo Suoranta innan han med ett rutinerat knyck drar igång motorsågen igen.
Från och med måndag vågar ortsborna igen låta traktens skoltaxi stanna under eken som under så lång tid har sett Åland utvecklas – tänk om träd kunde tala.