I oktober var första gången ett gäng ungdomar maskerade med luvor kastade ägg mot Jennifers lägenhetsfönster. (Jennifer heter egentligen något annat).
Sedan dess har äggkastningen fortsatt med ojämna mellanrum, men alltid efter att det blivit mörkt. Jennifer upplever inte att hon fått någon hjälp av polisen trots att hon lämnat in flera anmälningar och tagit bilder.
– Jag har fått rådet att släcka ner i lägenheten eller ha persiennerna neddragna så att det inte ska se ut som om jag är hemma. Men ska jag faktiskt leva på det sättet? frågar hon.
Förlorar sömn
Jennifer säger att situationen har blivit psykiskt påfrestande för henne, och att även andra boende i huset gjort anmälningar.
– Jag tror att de till att börja med valde ut mig för att mitt fönster låg lägligt till att kasta på. Men nu känner jag att jag blir särskilt utsatt, fast jag aldrig har pratat med någon i det där gänget eller gjort något mot dem. Jag är äldre än dem och umgås inte med människor i deras ålder, säger hon.
Efter den första gången ägg kastades mot hennes fönster ringde Jennifer polisen och gick ut för att vänta på att de skulle dyka upp. Då var gänget kvar och kastade ägg direkt på henne. Vid ett flertal tillfällen har någon knackat eller slagit på hennes fönster, och vid ett tillfälle har hon jagat efter gänget, men tappat bort dem.
– Polisen verkar se det som busstreck och det känns som att de inte tar det på allvar. Men det har blivit psykiskt påfrestande för mig. I natt sov jag ingenting utan jag låg vaken och lyssnade efter dem. Jag är rädd, och jag vet inte vad jag ska göra, säger hon.
Otillräcklig bevisning
Jennifer har sedan äggkastningen började installerat en kamera i sin lägenhet för att fånga gänget på bild, och lämnat över det bildmaterial hon tagit till polisen, som emellertid menar att de inte kan använda materialet. För att hennes övervakning ska vara laglig behöver kameran finnas inne i lägenheten, och hon behöver sätta upp en skylt där det framgår att hon filmar.
– Ungdomars föräldrar har hört av sig till mig med uppgifter och namn. De säger att det här är ett gäng som hotar andra på stan och som andra ungdomar är rädda för. Men polisen säger att de inte kan ta in någon på förhör baserat på vad jag gett dem. De vill ha bilder där man kan se ansikten, eller vittnesmål. Men ingen verkar vilja prata, och vad ska jag göra? Jag kan ju inte be dem ta av sina luvor och masker för kameran direkt, säger Jennifer.
Enligt henne har polisen sagt att de ska patrullera genom området.
– Men jag har inte sett så mycket av det. Och för att de ska ha en chans att få tag i någon måste det väl i princip vara med civilbil. Det här är ett gäng som kommer att springa om de ser polisbilar, säger hon.