Ledande landskapsåklagare Jens-Erik Budd tycker att tingsrätten för lättvindigt beslutar om stängda dörrar vid våldtäktsmål.
- Hur ska allmänheten då kunna veta att allting går rätt till? undrar han.
JURIDIK Två öppna våldtäktsrättegångar på tio och ett halvt år. Det är landskapsåklagare Jens-Eriks Budds erfarenhet av rättegångspraxis i sexualbrottmål.
- Tingsrätten beslutar alltid om stängda dörrar när målsäganden ber om det, säger han.
Enligt Jens-Erik Budd är det beklagligt. Det leder till att gärningsmannen slipper lindrigare undan. Hans handlingar blir inte analyserade offentligt.
Stängda dörrar innebär att allmänheten inte får tillträde till rättegångsförhandlingen. I samband med beslut om stängda dörrar är det också vanligt att rättegångshandlingarna beläggs med sekretess. Det är ett förfarande som Jens-Erik Budd tycker att det har gått slentrian i.
- Sekretesstiden för en handling som innehåller känsliga uppgifter om någons privatliv är 60 år. Jag ifrågasätter även om det är nödvändigt att de ska vara hemliga under en så lång tid.
Föredrar annat skydd
Lagen om offentlighet vid rättegång ändrades förra året. Innan dess skulle en handling som innehåller känsliga uppgifter om någons privatliv hållas hemliga en viss tid, men högst i 40 år.
- Den gamla lagtexten var bättre eftersom den var mer flexibel, säger han.
Det finns ingenting i lagen som säger att våldtäktsrättegångar måste hållas bakom stängda dörrar. Däremot står det i lagtexten att en domstol kan besluta om stängda dörrar om ett mål innehåller känsliga uppgifter om någons privatliv.
Jens-Erik Budd framhåller att grundprincipen för rättsväsendet ska vara offentlighet.
- På det viset kan allmänheten bedöma om tingsrättens domar är korrekta. Om de inte tycker det kan de ligga på lagstiftarna för att få till en ändring.
Begränsning av insynen vid våldtäktsmål görs av hänsyn mot målsäganden. Jens-Erik Budd säger att det finns andra mer effektiva sätt att skydda den som har utsetts för övergrepp vid rättegång.
- Det går att hemlighålla identiteten under hela processen. Målsäganden kan placeras bakom en skärm i rättegångssalen och under förhör. På så vis har ändå allmänheten en chans att ta del av processen.
Hindrar granskning
Det kan vara svårt att förstå varför journalister ska ha tillträde till känslig och privat information. Men forskning kring sexualbrottmål i Sverige visar att tingsrätterna ofta tenderar att blanda in moral och etik i sin bedömning samt att diskussioner om kvinnans klädsel och sexualvanor ofta hamnar i fokus. Den granskande journalisten Katarina Wennstam har under flera års tid följt hur våldtäktsmål hanteras i tingsrätten och funnit en rad tveksamma bedömningar. Men med stängda dörrar hålls både forskare och journalister ute.
Trots att exemplet är taget ifrån Sverige har det stor relevans enligt Jens-Erik Budd.
- Under torsdagens våldtäktsrättegång kom alla klassiker upp, men det är det ingen som kommer att kunna ifrågasätta.
"Deloffentlighet en väg"
Torsdagens våldtäktsmål skilde sig ändå från övriga mål som Jens-Erik Budd har närvarat vid. Det beslutades om offentlighet för förundersökningsprotokollet och åklagarens stämningsansökan. Det innebär att allmänheten ändå har en chans att sätta sig in i målet.
- Det var en liten uppluckring av praxis. Jag tycker att deloffentlighet är en bra lösning.
En annan lösning på problemet är att åklagare driver frågan om offentlighet upp till högsta domstolen, som är den instans som sätter praxis. Men Jens-Erik Budd har svårt att föreställa sig ett liknande scenario.
- Om du som åklagare är nöjd med utgången av ett ärende tror jag inte att du går vidare med det till en högre instans bara för att det inte blir offentligt. Det är det många som drar sig för, tillägger han.

Tone Nordling