I helgen var Styrgruppen för Ny nordisk mat på Åland. Hela söndagen ägnades åt att resa runt och provsmaka.
MAT Det blev en hektisk söndag. Man besökte Bolstaholm, Grannas, Havsvidden, Annelund och Stallhagen; provsmakade, provdrack och diskuterade det åländska köket i största allmänhet.
Ny nordisk mat, heter arbetsgruppen. Och det var arbetsgruppens styrgrupp, styrelse om det hade handlat om ett företag, som besökte Åland. Alltsammans är ett program som sorterar under Nordiska ministerrådet.
- Det handlar om att synliggöra den nordiska maten nationellt och internationellt. Vi ska sätta den nordiska maten på kartan, förklarar gruppens åländska värd Lena Brenner vid landsbygdscentrum.
Det handlar rent konkret om att starta upp småprojekt som ska stärka bilden av den nordiska maten.
Nordisk representation
- Vi har ett projekt som startar nu som går ut på att man i officiella sammanhang ska använda nordisk mat inom representationen.
Vid sådana tillfällen är det nämligen inte alldeles säkert att arrangörerna väljer lokalproducerat och lokalkomponerat, menar hon.
Det låter lite luddigt, så Ålandstidningen åkte ut till Kvarnbo gästhem, där Ella Grüssner Cromwell-Morgan serverade måndagens lunch, i jakt på förklaringar.
Vi fick smaka. Lax med limeröra och potatismos.
- Den åländska maten har tydliga nordiska rötter. Och det är ju inte så konstigt. Vi lever under samma geografiska betingelser, vi har tre månaders jordbruksproduktion per år, och sedan lever vi på produktionen under nio månader. Eller har gjort. Och det har gett upphov till olika basvaror som inlagd fisk, inlagda grönsaker och så vidare, säger Magnus Gröntoft, projektledare för hela programmet Ny nordisk mat. Svensk är han också.
Bejaka sitt arv
Men att förespråka nordisk mat är inte ett utslag av nationalism. Det handlar om att bejaka sitt matkulturella arv. Det är en helt annan sak, bedyrar alla runt bordet.
Att servera mat från andra länder är att göra det för lätt för sig. Dessutom bidrar den nordiska maten till ett intresse för själva regionen. Se bara på Japan.
- Ja, ta sushi till exempel. Man tror ju att det är en rätt som har en månghundraårig historia, omgärdad av kulturella regler och så vidare. I själva verket skapades sushin på 40-talet, i ett försök att marknadsföra Japan och det japanska köket. Nu kom ju kriget emellan, så det var väl inget man lanserade utanför Japan förrän på 50-talet. Men i dag hittar du sushi-restauranger överallt, säger Einar Risvik, norsk delegat och forskningschef på Nofima, norska statens matforskningsinstitut.
Och det finns en hel del egenskaper som är unika för Norden, menar han.
- Det handlar om naturmat; fisk, bröd, vilt, öl och rent vatten. Det är rent, färskt och enkelt. Det är saker vi borde vara mer stolta över. Man ser vad man får på tallriken.
Kockarna grät
Marja Innanen är Finlands representant. Hon arbetar till vardags på jordbruksministeriet.
- I september förra året bjöd vi in de 50 mest namnkunniga kockarna till Finland. De grät nästan av lycka när de såg våra livsmedel. De kunde knappt tro att kvaliteten var så hög. De gick ut i skogen och frågade "får jag plocka de här svamparna"? Och det fick de ju. Det här är något vi ska vårda. Och för att förstå att vi ska det måste vi själva se värdet i det, säger hon.
En oskriven regel säger att om man har en norrman till bordsgranne så måste man prata om olja. Med 3.500 miljarder norska kronor i olika oljefonder finns ingen omväg kring ämnet. Till slut tröttnar Einar Risvik:
- Vi är ganska ignoranta kring matkulturen i Norden. Här pratar vi politik och sex över matbordet. I Frankrike pratar de om maten de äter.

Fredrik Granlund