Nötkött producerat i Finland får, som man kan läsa i artikeln här intill, rött ljus när det gäller såväl klimatpåverkan som köttdjurens välfärd. Dessutom får köttet gult ljus, som alltså uppmanar konsumenter att tillämpa försiktighet, i kategorierna biologisk mångfald och användningen av syntetiskt framställda kemiska bekämpningsmedel i bland annat foderproduktionen.
Hur ser djurens välfärd ut hos de åländska nötköttsproducenterna?
– Jag skulle säga att den är bra. Vi har djurskyddslagar och förordningar som ska följas och de allra flesta djur är ute på bete. Och en stor del av betena är dessutom naturbeten, säger Sue Holmström.
Att nyttja naturbeten och ta vara på gräset där inget kan odlas är en miljögärning, enligt henne.
– Ja, det är bra för klimatet och samtidigt ökar mullhalten i jorden.
Följer väldigt
strikt lagstiftning
WWF gulmärker som sagt det finländska nötköttet gällande kemiska bekämpningsmedel, något som förvånar vd:n för Ålands producentförbund.
– Lagstiftningen i Finland är en av världens strängaste när det gäller användningen av växtskyddsmedel, man är väldigt restriktiv. Och vi har samma lag på Åland, säger hon.
Grisköttet som produceras i Finland får ett ännu lägre betyg – tre röda, ett gult och bara ett grönt ljus. Köttet bedöms alltså ligga på samma nivå som bland annat danskt, tyskt och polskt griskött.
Finns det något som drastiskt skiljer finländsk och åländsk grisuppfödning åt, som således kunde tala för att åländska grisar kan ses som gröna?
– Ja. I Finland existerar det fortfarande suggfixering i någon mån, precis som i Danmark (suggfixering innebär att man begränsar grismammans utrymme medan hon diar, reds.anm), det förekommer absolut inte på Åland. Här får de strö och halm att böka i och vara fria.
Innebär det att du, om du gav ut en egen lista, skulle ge grönt ljus för åländskproducerat gris- och nötkött?
– Absolut. Jämfört med länder där regnskog skövlas för att odla soja som djurfoder och där man överlag har en större klimatpåverkan, är det åländska köttet jättefint framtaget.
