Sedan mitten av april vikarierar Ann-Christine Österbacka som äldreomsorgschef, till dess att den nya chefen tillträder tjänsten i juli.

– Det är en sektor med stor personalomsättning, det är tyvärr så. Det är en kvinnodominerad bransch med mycket föräldraledigheter och vårdledigheter. 

Kan den höga omsättningen också bero på för tung arbetsbörda?

– Det kan jag inte svara på. Vad avses med för tung arbetsbörda? Det måste i så fall förtydligas.

För mycket att göra på för lite resurser.

– Det är klart att det är krävande att jobba inom äldreomsorgen. Det är inte bara att vårda klienter som behöver väldigt mycket omsorg, även de anhöriga ska tas i beaktande. De boende är äldre med nedsatt fysisk funktionsförmåga som ofta är multisjuka. Det är därför de får service, för att deras hjälpbehov är stort. Det är dagens äldreomsorg, friskare äldre ska bo hemma. 

Varför är ledningen frånvarande?

– Jag kan inte uttala mig om andras sjukskrivningar.

Hur informeras personalen om förändringar i ledningen?

– De informeras via övriga ledare. Jag har också gett ut ett informationsbrev, där jag skrivit att jag finns tillgänglig. Det är många som har kommit och pratat med mig om olika saker, men de som vänder sig till tidningen har inte pratat med mig.

På grund av att det finns för få omsorgsledare sipprar mycket av deras uppgifter ner på avdelningarna och hamnar på vårdarna, vars tid äts upp av jobb som att ringa vikarier i stället för att ta hand om de äldre. Är det rimligt?

– Alla på en enhet har ett ansvar att ringa in vikarier om det behövs, det är inte uttryckligen en chefsuppgift. Om omsorgsledaren är på plats är det bra om hon delvis kan sköta det, men ledarens tid ska inte enbart behöva gå till att ringa vikarier. Visst kan man fördela uppgifter och arbetsbörda mellan sig. 

Hur stöttas personalen och vem bär ansvaret för att göra det?

– Det faller mycket på omsorgsledaren och föreståndarna. Man behöver stötta personalen att orka, det är klart. 

Kan personalen vända sig till dig?

– I första hand ska de vända sig till sin närmaste chef, men också till mig. Det är först när man får veta om hur det känns på avdelningarna som man kan börja göra någonting. Jag kan bara tolka mig till hur det ser ut, jag skulle föredra att få mer information från enheterna direkt. Vi vet att det är resursbrist och många inhoppare, det är tyvärr vardagen i vården, men vi försöker finnas till och hjälpa.

Hur ser bemanningen ut inför sommaren?

– På de flesta enheter har man inhoppare och vikarier. 

Finns det färdiga avtal med semestervikarier?

– Den biten har inte jag koll på i och med att det inte är jag som förhandlar och skriver på arbetsavtalen. Det gör omsorgsledarna och föreståndarna, jag förväntar mig att de har situationen under kontroll och är det något de oroar sig över vill jag att de är i kontakt med mig. 

Avdelningarna är uppdelade i ESB och institution, hur fungerar uppdelningen i praktiken?

– Det är inte renodlat vem som lämpar sig för institutionsvård eller ESB. Man flyttar inte klienter kors och tvärs för att deras vårdbehov ändras. I dagens läge ska det inte heller vara så stor skillnad, man försöker frångå institutionsvården. 

Den nya omsorgschefen tillträder sin tjänst i sommar, vad blir hennes viktigaste uppgift?

– Utveckling av äldreomsorgen. Det behövs. Jag kan inte tala för hur hon ska jobba, hon måste själv skapa sig en bild av situationen.