En anhörig till en patient som avlidit under omständigheter som uppstått i nära anslutning till prehospital ambulanssjukvård har lämnat ett klagomål till landskapsregeringen (LR). Klagomålet rör frågor som berör den yrkesutbildade personalens agerande och ansvar under det aktuella ingripandet.
LR bad i sin tur Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet att, utgående från fem frågeställningar, utreda vilka rutiner som ambulanssjukvården följer vid omhändertagande av en patient med misstänkt intoxikation/berusning.
Vilken händelse som ligger till grund för att tillsynsärendet initierades uttalar sig inte myndigheten om. Man tar i sitt beslut inte heller ställning till om något fel begåtts i något specifikt fall.
– Den här utredningen är inte kopplad till någon tid, person eller plats, utan vi har sett på hur rutinerna följs gentemot lagen, säger social- och hälsovårdsinspektör Maria Erikson vid ÅMHM.
Patientjournaler
En fråga ÅMHM har utrett är om ambulanspersonalen har tillgång till adekvat data ur patienternas sjukvårdsjournal. Här konstateras att ambulansvårdare på basnivå (det vill säga personal som saknar en yrkeshögskoleutbildning inom sjukvård) i dag inte har direkt tillgång till patientjournalens uppgifter om eventuella medicinska diagnoser och regelbunden medicinering samt kontaktuppgifter till närmast anhörig. Just den här personalgruppen är i stället hänvisad till att själva bedöma om det finns ett behov av uppgifterna och får därefter ta kontakt med fältchefen för att få dem via honom eller henne.
ÅMHM framhåller i sitt beslut vikten av direkt tillgång till patientjournalen: ”Enligt medicinskt utarbetade vårdföreskrifter kan bedömning av allvaret i patientens berusningsgrad utan tillgång till patientjournalen få allvarliga konsekvenser.”
– Med hjälp av informationen i journalen kan ambulanspersonalen avgöra om det finns vissa riskfaktorer och sedan till exempel ta beslut om att föra patienten till akuten för tillnyktring under medicinsk övervakning i stället för tillnyktring i polisens cell, säger Maria Erikson.
Ska kontaktas
Man har också utrett hur anhöriga bereds möjlighet att vid intoxikationstillfället få ge information som kan användas för att bedöma om patienten har fortsatt behov av sjukvård. Här har det framkommit att berusade patienters anhöriga kontaktas endast om en patient själv begär att en sådan kontakt ska tas eller om patienten är minderårig.
Men ÅMHM framhåller här att i de fall som myndiga patienter av någon orsak inte kan ta beslut om vården så ska en nära anhörig höras.
– Så står det i patientlagen, säger Maria Erikson.
En annan fråga som ÅMHM tittat närmare på är vilken möjlighet det finns till stödsamtal för anhöriga till patienter med intoxikation som avlidit i anslutning till den prehospitala ambulanssjukvården. På den här punkten konstaterar ÅMHM att det inom ÅHS finns goda rutiner för att erbjuda stödsamtal och bearbetning i olika former.
Det finns i dag enligt ÅHS riktlinjer för vilka alternativ som gäller när berusade personer omhändertas, det handlar till exempel om att patienten ska föras till akutsjukvård vid misstanke om svår intoxikation, till polisen för tillnyktring om patienten är ordningsstörande eller till hemmet om det finns en anhörig som kan se till personen. Men varför de här alternativen inte finns med i de skriftliga riktlinjer som akutläkaren och Mariehamns räddningsverk utarbetat tillsammans är, skriver ÅMHM, oklart.
Upplysande syfte
Utredningen resulterar i att ÅMHM uppmärksammar akutkliniken på två punkter (se faktarutan här intill).
– Vi har tre verktyg att ta till, uppmärksamgörande är det mildaste av dem. Det innebär, precis som ordet säger, att man vill upplysa om vad lagen säger eller att det kan finnas anledning att utveckla eller se över sina rutiner. Att ge en anmärkning har mer skärpa och sedan kan man ge ett förbud eller ett föreläggande – men det har vi aldrig använt inom social- och hälsovården, säger Maria Erikson.
ÅMHM:s beslut kommer inte att följas upp.
– För det mesta brukar sådana här verksamheter ta till sig det vi säger. Men skulle det komma in flera nya klagomål i framtiden måste man förstås fundera på en skärpt form av tillsyn, säger Maria Erikson.
