Ålandstidningen har tidigare berättat att ÅMHM misstänker att flera hästar på en åländsk gård dött på grund av svält. Ärendet öppnades upp redan i november 2017 efter att en anmälan om missförhållanden på gården inkommit till ÅMHM, men på grund av bland annat resursbrist var det inte förrän i februari 2019 som en första inspektion gjordes.
Efter inspektionen eskalerade situationen snabbt och i slutet på mars omhändertog myndigheten den sista hästen på gården efter att man kunde konstatera att flera hästar under vintern avlidit. Samtidigt gjorde man en polisanmälan om djurskyddsbrott mot hästägaren.
Efter händelserna konstaterade bland annat veterinär Mikael Hagman att det behövs starkare djurskyddslagar på Åland och ÅMHM:s jurist Robert Sundström att det finns förväntningar på att myndigheten ska göra mer som man inte har stöd för i lagen.
Utförlig redogörelse
Helena Blomqvist säger att landskapsregeringen har en roll som tillsynsmyndighet gentemot ÅMHM.
– Landskapsregeringen har det övergripande ansvaret. Vi har i och för sig haft muntliga diskussioner om det här ärendet. Men vi ville också ha en skriftlig redogörelse över vad man gjort.
– Nu har vi fått en bra och utförlig redogörelse över hur ärendet hanterats och det är klart att det i den inledande hanteringen av ärendet funnits brister, men där har man vidtagit åtgärder.
Att ärenden med låg prioritet under 2018 blivit liggande är en sak som ÅMHM lyfter fram i redogörelsen. Åtgärder vidtog man i början av 2019 när veterinärgruppen gjorde en intern omorganisering.
Ingen direkt koppling
Hur går landskapsregeringen vidare med redogörelsen?
– Vi får se, det kanske inte behövs några åtgärder. En viktig sak för oss var att få en uppfattning om huruvida det behöver göras snabba ändringar i djurskyddslagen. Men den här redogörelsen ändrar inte vår uppfattning. Det är inte brister i lagen som orsakat den här situationen, säger Helena Blomqvist.
ÅMHM redogör i sitt svar för all handläggning i ärendet och konstaterar att man inte ser någon direkt koppling mellan brister i djurskyddslagen och hanteringen av det aktuella fallet.
”Om myndigheten hade rätt att fatta beslut om djurförbud eller kunnat hota med att omhänderta djur så hade det förstås haft inflytande över vår allmänna strategi, men att det skulle påverka utkomsten i det här fallet är osannolikt”, skriver man.
Helena Blomqvist säger att man från landskapsregeringen är väl medvetna om att djurskyddslagen är otydlig till vissa delar.
– Men i det här fallet har det inte varit avgörande.
Kevin Eriksson
