Trobergshemmet i Mariehamn misslyckas med att ge de boende värdiga liv. Det säger Lill-Anne Kull som har sin make på hemmet. Enligt henne är problemet att det finns för lite personal. Men ingen ljusning väntar i stadens budgetförslag.
MARIEHAMN Föreställ dig ett liv med fem ljuspunkter om dagen. Frukost, lunch, kaffe, middag och kvällsfika. Däremellan ingenting. Så beskriver Lill-Anne Kull tillvaron för de äldre på en avdelning för personer med demens på Trobergshemmet. Och hon vet vad hon talar om. Som anhörig är hon hos sin make flera timmar varannan dag, i perioder varje dag.
-Och jag ser hur de har det, säger hon.
Mellan måltiderna händer ingenting. Inget annat än timmar av väntan på nästa måltid. Till sist väntan på att få gå och lägga sig och på att få gå upp.
-De bara sitter. Hela dagarna. De som inte kan sitta ligger i samma ställning i upp till fem timmar i sträck. Är det ett värdigt liv? undrar hon.
Hinner inte hålla handen
Frågan har hon ställt till personalen som hänvisar till vårdchefen som hänvisar till politikerna i socialnämnden.
-Det finns inga resurser säger de. Men det måste finnas resurser. Det handlar om människor som har arbetat hela sitt liv för samhällets skull. Det som väntar är inte ett fint avslut på livet, det är en förvaring av kroppar, inget annat! säger Lill-Anne Kull.
Vad saknas?
-Personalen gör ett bra jobb, det är rent och fint och välskött. Men de hinner inte med mer än det praktiska och ibland knappt det, de byter till exempel blöjor en till två gånger om dagen, det är för lite! säger hon.
-Men det värsta är att de hinner inte hålla någon av de äldre i handen. Sitta ned och prata. Läsa en stund för dem, spela musik eller göra någon form av aktivitet. Jag försöker prata med de äldre och de blir så tacksamma.
Läs mer i dagens tidning.

Tone Nordling