Nina Fellmans rum ligger mot en innergård i landskapsborgen. Skrivbordet är någorlunda städat och skvallrar mycket lite om den yviga och hårda debatt som hennes och landskapsregeringens meddelande till lagtinget om kommunreformen orsakat. Själv är Nina Fellman lugn, men engagerad och pratar gärna och länge om den kanske allra största reform som föreslagits i landskapet.
– Det har vart en fantastiskt intressant och positiv utveckling sedan vi lämnade meddelandet till lagtinget. Tänk bara på vad som hänt sedan dess. Efter åratal av ingenting har vi nu flera processer som pågår. Vi har kommuner som tidigare inte lyft ett finger, som nu pratar med varandra om ”om vi nu skulle göra så här i stället”. 
Det har redan börjat ske förändringar.
I gårdagens Ålandstidningen berättade kommunföreträdare om sin syn på landskapsregeringens förslag till ny kommunkarta. Många är kritiska, andra tycker processen är intressant. Antalet olika förslag på hur kommunerna ska delas in blir ständigt flera. Men kansliministern har sitt förslag och håller hårt i det.
Ni bad PWC om tre förslag, sedan tog ni fram ett eget i alla fall.
– Vi sa till dem att vi ville ha tre rangordnade. Det kom de fram med, jätteintressanta förslag. Men det är ju så att utredningar beställer man och även om de tar hänsyn till feedback så är det en konsultprodukt.
Varför inte göra en kommun direkt?
– Det kan mycket väl vara att det ligger någonstans i framtiden. Men vi valde att lämna enkommunsalternativet, som i mångt och mycket var det bästa i PWC:s rapport, mycket på grund av grundlagsfrågan. Där står att Finland är uppbyggt av kommuner.
Sedan har vi förslaget att fem ska bli tre. Där skriver ni  ”En ytterligare förändring från fem till tre kommuner ska ske genom att landskapsregeringen skapar incitament för att gå samman”. Varför slås vissa kommuner ihop med lagstiftning i första skedet, men i andra sker det genom incitament?
– Steg två kommer inte att ske under den här mandatperioden, förstås. Den tidtabell vi har för att skapa fem kommuner är redan, som man uttryckt det, utmanande. Det vi kommer att hinna med att göra är att revidera kommunstrukturlagen. 
Men det förklarar ju ändå inte varför ni inte går till tre direkt.
– Nej, men vi har ju valt den här modellen för att vi ser att det är två förändringar från det här förslaget som vi tänker oss ska ske i framtiden. Det ena är en skärgårdskommun. Men där finns inte trafiken nu. Ska man ta sig från Brändö till Kökar så går det inte under en dag. Så steg två förutsätter att man börjar tänka på skärgården som en helhet, och sedan att trafiken finns som gör det möjligt. 
– Sedan är det beklagliga faktumet att den djupaste vallgraven i det här, den går mellan Jomala och Mariehamn. Väldigt många tycker att det är det naturliga, att Jomala skulle gå ihop med Mariehamn, och väldigt många ser det som fullständigt omöjligt. 
Du säger ”det ni hinner med”, räknar ni med att ni inte sitter i nästa regering tillsammans?
– Nej, nej, nej. Ett val är ett val och då händer det saker, det får man se sen. Det är inte så jag resonerar, utan det är mer att om man ser på hur länge det tar att lagstifta om saker så kommer vi att hinna att få fram en lag om kommunindelning som slår fast gränserna för de nya kommunerna och en kommunstrukturlag. 
En av orsakerna till reformen är ju att spara pengar. Många har frågat vad ska det sparas in på, och ni har svarat att det är de nya kommunernas sak. Är det inte att ducka ansvar? 
– PWC visar ju på exempel att man kan spara på administrationen och utbildningssektorn. Men det förutsätter politiska beslut. Om det politiska beslutet i en kommun blir att man inte gör vissa saker, då sparar man inga pengar. Men det kan inte landskapet säga innan en ny kommun har bildats, att sedan så ska den där kommunen besluta om skolsektorn för att spara pengar. 
– Jag fick en utredning i går som Sveriges kommuner och landsting har gjort inför en eventuell sammanslagning av de öländska kommunerna. Där har de bland annat citerat en utredning av den danska reformen där de ju slog samman, väldigt resolut, de danska kommunerna. Där säger de bland annat att man genom den här reformen har minskat kostnaderna på förvaltningen med tio procent. 
Det låter som rena julklappen till landskapsregeringen.
– Precis, men det här är inte något som vi har beställt, utan en utvärdering man har gjort. Det är så lätt att säga ”vi vet ju allihopa att man sparar ingenting på det där, det har vi ju sett”. Men det är ingen som citerar fakta i de debatterna.
Om man ska spara så innebär det att man måste plocka bort tjänster. 
– Vi kommer inte att göra det misstaget som de gjorde i Finland och säga att ingen blir av med jobbet, det händer ingenting på fem år. Men jag är inte alls så orolig för det här att det ska sparkas en massa folk och det blir arbetslöshet. På de områdena som det här berör så är det de facto arbetskraftsbrist på Åland. Både i det privata och inom andra delar av offentlig sektor så vill man ha människor med den här kompetensen. Men det är inte sagt att det mest effektiva är att ha dem utduttade på 16 kommuner, ofta på deltidstjänster, och på det sättet få ut nyttan av den kompetens som finns.
Men personal är den största utgiften både för företag och det offentliga och ska man då göra något så måste ju personalkostnaden bli lägre?
– Då måste det till förändringar, absolut.
Om vi ser till den andra sidan, utbildningen, så är motargumentet att skolorna i periferin kommer att få stänga och barnen kommer att få sitta länge på bussen. Vad säger du om den risken?
– Vi har några små skolor i dag, vi har Geta, Eckerö Lumparland, Vårdö. Då måste man titta om det är den platsen som är dyr eller är det hur man organiserar arbetet? Små skolor är ju ”dyra” därför att en lärarresurs har hand om få barn. Kan man i en större kommun utnyttja lärarresurserna på ett annat sätt? Kan man jobba med vikarietillgången? Kan man fundera på digitala lösningar? Kan man specialisera? 
Jag har en teori om att ni egentligen inte är övertygade om att ert förslag är det bästa, men att det tillsammans med den stenhårda tidspressen ska få kommunerna att tänka ”om inte vi gör det så gör de det” och det är ert främsta syfte. Har jag rätt?
– Det är så här, skulle vi släppa taget om processen nu skulle den dö. Vi kommer att jobba med det här förslaget, med eventuella justeringar. Vi har haft ”regeringen road show” i en och en halv månad och har hela tiden sagt att vi  är här för att lyssna. Efter semestrarna ska vi göra en bedömning om vad som kommit ur den här processen.  Finns det på riktigt ett stöd för en frivillig process? I samma ordning som det här beslutet kom till gör vi i så fall ändringar. 
– Delvis är det ju rätt. Blir det en frivillig rörelse för förändring som är seriös, så är det ju mycket lättare komma i mål. Men förslaget är inte ett hugskott. Vi tror på det. 
Tycker du att debatten i den här frågan är schyst?
– Jag kan väl tycka att en del argument är på en ganska basal nivå. Det pågår många saker bortom LR:s kontroll. Kommunerna måste upp till bevis. Om de inte vill att det ska gå till som vi skissat behöver de ta tag i rodret själv. 
– Jag måste kanske understryka att utgångspunkten när vi började med det här, förutom de ekonomiska realiteterna, är att LR:s ansvar är helheten. Det vi sagt nu är att vi ska skapa helheter som är tillräckligt starka för framtiden.
Är det inte lätt att det uppfattas som att ni tycker ni begriper kommunernas utmaningar bättre än kommunerna?
– Vi har ett ansvar som är bredare än den enskilda kommunen.
Så svaret är ja?
– Ja, på sätt och vis är det ju så. Jag förstår vad du far efter, men det är inte så att vi säger att kommunerna har gjort ett dåligt jobb eller att de inte vet vad de håller på med, eller att de inte kan tänka lika bra. Utan att landskapet har ett helhetsansvar. Och samtidigt som man är tvungen att göra om landskapsandelssystemet, samtidigt som man är tvungen att balansera kommunernas behov mot ÅHS:s behov, måste man se till att invånarna i kommuner som blir ekonomiskt svaga har sina rättigheter. Om en kommun klappar ihop är det LR:s skyldighet att se till att äldreomsorgen ändå sköts. Ingen kan lämnas på bar backe.
Till slut, hur ser ditt drömscenario ut för den här frågan framöver?
– En del undrar hur jag orkar. Men det är roligt, det rör på sig och man lär sig. Drömmen skulle vara att folk till hösten har funderat lite och kommer med bra förslag om hur vi kan göra det här förslaget ännu bättre. Förslag som LR kan ta till sig och som kan göra graden av frivillighet större. Det är inget självändamål att svänga med piskan och säga att nu ”gör ni vad vi säger”.
Hur låst är ert förslag?
– I höst gör vi en avvägning om det finns behov av att justera vårt förslag.
Men grundbudskapet är att förändring kommer?
– Förändring kommer – upp till bevis! Vill man vara en aktiv del av förändringen är det nu man ska börja jobba.
Eller bli överkörd?
– Bli överkörd… Man får vara med om en historisk förändring, och det är ju fantastiskt.

Jonas Bladh