Den nya demensavdelningen på De gamlas hem i Jomala är på god väg att bli en föregångare på Åland. Här har personalen tid att prata, hålla handen och leda aktiviteter. Inte bara för att de råkar få tid över. Det är tvärtom deras viktigaste uppgifter.
OMSORG Stressen i halsgropen, boende som ropar och svaret: "Vi kommer och pratar sen." Men sen kommer aldrig. Den bilden av äldreomsorgen följer med oss på vägen in till den nya demensavdelningen på De gamlas hem. Vi har fått höra att det ska vara annorlunda där. Men kan det verkligen vara så annorlunda?
Nyfikenheten leder oss genom två låsta dörrar till Solsidan, hemmets nya demensavdelning. Här har verksamheten varit i gång sedan januari. Det första som slår oss är stillheten.
-Den viktigaste egenskapen när du jobbar här är att du har en lugn personlighet, säger sjukskötare Carita Gullans.
-Det här handlar om en patientgrupp som lätt blir orolig. De behöver lugn och trygghet. Det skapar man genom att de boende mår bra i nuet. Då är det absolut A och O att inte stressa, säger hon.
För att kunna behålla lugnet behövs en god tillgång till personal. Per tolv klienter jobbar fyra anställda på förmiddagsskiftet och 3-4 under kvällsskiftet. Arbetslagen är samtidigt på jobb under tre timmar mitt på dagen. De är med och äter tillsammans med de äldre under alla måltider och umgås.
Annorlunda behov
Det är läkaren på sjukhusets minnesmottagning som avgör vilka som ska ha plats på demensavdelningen. Tidigare har personer med demens bott utspridda på äldreboendet.
-Men demens är en sjukdom som orsakar betydligt fler handikapp än normalt åldrande och den som drabbas får speciella svårigheter och behov som vi behöver ta hänsyn till, säger Carita Gullans.
Det var utgångspunkten för medarbetarna Lina Bergbo och Torbjörn Lundberg som har varit drivande i arbetet att få till stånd en skild avdelning.
-Tanken är att vi ska kunna ha en mer patientcentrerad vård. Tidigare arbetade vi mer utifrån personalens rutiner. Nu försöker vi tänka på hur de har levt tidigare. De får ta det mer i sin egen takt. De som vill får gå upp tidigt och de som vill får sova längre, berättar hon.
Flera aktiviteter
Färgsättningen på avdelningen och i rummen har planerats så att det ska bli lättare för de boende att hitta. Någon i personalen är alltid på plats i sällskapsrummet om någon av de boende behöver något, även när det finns uppgifter i rummen eller köket. Det bidrar till en känska av trygghet.
Från halv nio serveras en frukostbuffé. Den som vill stiga upp före det får kaffe och smörgås. Under dagen ordnas olika typer av aktiviteter. Det kan vara massage, fysioterapi, dans, att lägga pussel, titta på teve, rita, måla, spela minnesspel eller gå en tur i trädgården. De boende deltar också i vardagssysslorna, som att duka eller duka av, eller att hjälpa till att sköta trädgården.
-Det är sådant som bidrar till att man känner att tillvaron känns meningsfull, säger Carita Gullans.
Men aktiviteterna ska förhoppningsvis bli fler ändå.
-Mer sång och musik vore roligt. Och så skulle vi vilja ha ett särskilt sinnesrum dit man kan gå om någon är orolig, med lugnande färger och musik och bekväma möbler.
Anpassar sig
För personalen har det nya arbetssättet också blivit en omställning.
-Ofta går vårdarbetet idag ut på att sköta de bestämda rutinerna. Det kan vara svårt att känna att man har rätt att sätta sig när man är van att röra sig hela tiden, säger Carita Gullans.
Hon tittar med ett mjukt leende bort mot kollegan Arezoo Naely som sitter intill och läser tidningen för en av damerna.
-Här är det meningen att man ska vara stilla. Vi sitter mycket med dem. Och det märks hur mycket det gör för trivseln. De boende blir lugna.
-Det handlar om att använda sig själv som det viktigaste verktyget i vården. Är någon orolig ska du kunna sätta dig in i vad det beror på och hur du kan skapa ett lugn. En del personer vill till exempel ha mycket beröring, andra tycker inte om det. Det är under den här typen av bedömningar vårdarna får användning för sin kompetens.
Vad innebär det nya arbetssättet för personalen?
-Var och en kan slappna av och känna att vi gör ett bättre jobb. Förut var det vanligt att känna att det hela tiden var saker vi inte hann med. Men nu räcker man till.
Vill lära sig mer
En sak personalen efterfrågar är mer utbildning i hur man bemöter personer med demens. Grunderna kan de, men det är ett stort forskningsområde som växer hela tiden.
-Kommunikationen, kontakten och bemötandet är viktiga. Du kan inte säga till en person med demens att minns du inte mig, jag var här igår. Då sätter det igång en förvirring, glömde jag? säger Carita Gullans.
Hej då är ett annat ord som skapar oro.
-Det handlar om att vårt liv inte ska påverka deras. När vi går hem för dagen är deras tillvaro fortfarande här.
-Jag hoppas att alla verksamheter kan följa vårt exempel. Egentligen är det inte svårt att komma fram till. Om vi får leva ska vi alla bli gamla. Utgå från dig själv. Hur skulle du vilja ha det?

Tone Nordling