Efter sju år som stadsdirektör lämnar Barbara Heinonen Mariehamn och flyttar tillbaka till Pargas. När hon tillträdde brottades staden med tuffa ekonomiska utmaningar till följd av höga kostnader och vikande skatteintäkter, framför allt beroende på ett ras i samfundsskatterna.

– När jag blickar tillbaka så tänker jag på Bibelns ord om sju goda och sju svåra år. Jag tycker ändå att det har varit sju goda år. Staden har kunnat upprätthålla sin service och utvecklas samtidigt som vi lyckats avkorta lånen. De sista två åren har till stor del präglats av coronapandemin och osäkerheten består.

Hon menar att även det politiska arbetet har drabbats.

– Vi fick ett nytt fullmäktige som hade en lite konstig start med alla restriktioner. Det strategiska arbetet med styrelsen och ledningen har blivit lidande när vi inte kunnat sitta tillsammans på länge.

Fönster mot världen

Barbara Heinonen tar med sig många goda minnen av Mariehamn och Åland. Hon säger att hon lärt sig mycket om landskapet som hon inte kände till tidigare.

– Mariehamn är en liten stad, men följer med utvecklingen både i stort och smått. Sedan finns det en internationell dimension tack vare sjöfarten. Staden är byggd på sjöfarten, så har det alltid varit. Vi har ju även direkta förbindelser med tre huvudstäder plus Åbo.

– Min företrädare myntade uttrycket ”världens minsta metropol” och det är faktiskt en bra slogan att använda, jag brukar nämna den för gästerna. Det har varit många prominenta besök genom åren. Sedan har vi stadens rutnätsindelning, vilket brukar leda till jämförelser med Manhattan.

Skönt slippa finskan

Efter många år i tvåspråkig miljö har Barbara Heinonen uppskattat att få jobba bara på svenska.

– Det har varit jätteskönt att slippa översätta i hjärnan. Det är tröttande och man får svårt att koncentrera sig. I staden skickar vi tillbaka allt som kommer på finska. I Svenskfinland blir det så att toleransen höjs gradvis, man märker inte när finska ord smyger sig in. Därför är det viktigt att ha ett levande svenskt förvaltningsspråk med de rätta termerna. Det är också viktigt att inte fjärmas från Sverige.

– Tyvärr hamnar svenskan på undantag i stora finländska organisationer, inte alltid av illvilja utan för att det saknas förståelse.

Respekt för beslut

Samarbetet inom staden har enligt den avgående stadsdirektören fungerat bra.

– Småskaligheten gör det lätt att få kontakt, även med landskapsregeringens ministrar. Men närheten gör också att man inte alltid kan ta tuffa beslut.

Vissa frågor har de senaste åren blivit oerhört segslitna och när man kommit till beslut har det lämnats in besvär.

– Vi har haft fall där gränsen mellan politik och förvaltning överskridits. Planärendena är sådana där man måste nå en rimlig kompromiss. Det är viktigt att båda parter kommer emot under förhandlingarna. Besluten måste gå rätt till och beredningen måste hålla i domstol. När ett beslut är taget måste man acceptera det och gå vidare. Tjänstemännen har sakkunskap som alla politiker inte besitter. Samtidigt är det viktigt att vara öppen med sina åsikter och medge att man gjort fel om det sker.

Kommer tillbaka ofta

När Barbara Heinonen nu flyttar tillbaka till Pargas återgår hon i statens tjänst.

– Det blir ett nygammalt jobb på Utsökningsverket i Åbo. Jag har haft några andra idéer och fick även förfrågan om att börja på de nya välfärdsområdena, men jag tror inte på det så jag avböjde.

Hon lämnar inte heller Åland för gott.

– Jag kommer absolut att komma tillbaka. Redan i mars ska jag hit med ett damgäng och senare på vandringsresa, samt halvtriathlon i Käringsund i augusti. Jag har också köpt mark i Brändö och hoppas kunna bygga en liten stuga där.

Familjär avskedsfest

Avslutningsmiddagen med stadsstyrelsen och ledningsgruppen blev en överraskning.

– Den hölls i GE-villan och de hade lagat maten på lokala råvaror och fixat allt själva. Det var väldigt trevligt och familjärt.

Det formella avskedskaffet för arbetskamrater, samarbetspartners och medborgare hölls i stadshuset i torsdags. Deltagandet påverkades dock av det snabbt förvärrade coronaläget i landskapet.