Ålandstidningen intervjuade i går Christina Wikner-Löthman som anser att hennes vuxna dotter med utvecklingsstörning inte får den hjälp hon borde för sin psykiska ohälsa.
Sjukvården kommenterar inte enskilda fall, men psykiatrins klinikchef Sirpa Mankinen tycker att vården för personer med utvecklingsstörning är en viktig fråga.
– Det är bra att perspektivet lyfts. Det skulle kanske vara på sin plats att ha ett samarbetsforum med Kommunernas socialtjänst (KST), primärvården och psykiatrin så att vi kontinuerligt skulle kunna diskutera, byta kunskap, stötta varandra och därmed se till att personer med utvecklingsstörning tas väl omhand och att anhöriga kan känna sig trygga, säger hon.
– Om det finns otydligheter eller synpunkter gällande vården är det alltid bra att ta kontakt med vårdinstansen. Mamman i artikeln är också välkommen att ta kontakt med mig. Feedback och synpunkter välkomnas för att hitta eventuella utvecklingsbehov och möjligheter. Hela personalen vid psykiatrin vill ge bra vård oberoende av vilken grupp patienten hör till.
Finns det riktlinjer för hur man bemöter patienter med utvecklingsstörning? Hur ser de i så fall ut?
– Personer med utvecklingsstörning och beteendestörningar är en grupp som ska bemötas som alla andra, med respekt och med gott mottagande. Det är viktigt att ta hänsyn till deras speciella behov och utmaningar i kommunikationen.
Är personalens kunskap tillräckligt hög kring hur man bemöter och vårdar dessa patienter?
– Vissa funktionsnedsättningar ställer extra krav på kunskap. Om en person med utvecklingsstörning är patient på psykiatriska avdelningen går man igenom patientens kommunikationsverktyg med boendets personal. För en del patienter med utvecklingsstörning räcker klinikens kunskap till på ett bra sätt, i vissa fall skulle man önska mer kunskap. Kunskap är färskvara och därför behöver utveckling och utbildning av personal ske kontinuerligt.
Vilket ansvar har den psykiatriska vården för patienter med utvecklingsstörning och psykisk ohälsa?
– I de flesta fall har primärvården vårdansvaret och psykiatrin är tillgänglig för konsultation och samarbete. Psykiatrin tar alltid hand om den psykiatriska delen om det behövs, till exempel utredningar och medicinering.
Hur avgör man när en person med utvecklingsstörning som mår dåligt ska tas in på psykiatrisk avdelning, eller ska rekommenderas att stanna kvar i sitt boende?
– Det görs alltid en läkarbedömning. Vården ges vid psykiatriska avdelningen om orsaken till personens försämrade mående bedöms vara psykiatriskt, om lösningar i öppenvården inte räcker till och avdelningsvården kan anses åstadkomma en förbättring i patientens tillstånd. I annat fall gäller vård och omsorg i boendet eller institutionsvården.
– Omständigheterna i boendet är ofta avgörande. Denna grupp av patienter känner lätt av förändringar i omgivningen, de behöver trygghet och stabilitet i boendeförhållandena och personalresurserna. Det är ofta bäst om personen inte behöver flytta till olika platser utan kan finnas kvar i sitt hemmaboende. Läkaren kan besöka boendet vid behov.
Hur utreder man vilken medicinering en patient med utvecklingsstörning ska ha?
– I de fall kompetensen på kliniken inte räcker till anlitar vi specialister. För dessa patienter handlar det oftast om Expert- och utvecklingscentret i Kårkulla i Finland. Patienten kan vara där under en utredningsperiod, där kan också medicineringen justeras för att bli så rätt som bara möjligt. Allt, till exempel utvecklingsstörningar, kan inte medicineras bort. Det viktigaste är förståelse och en trygg, stabil boendemiljö.