Arsim Zekaj är i dag föräldraledig från sitt jobb som Oasens förbundsdirektör. Men innan han flyttade till Åland från Sverige, åren 2013-2015, jobbade han i flera omgångar som andre ambassadsekreterare i Moskva och i Kiev.

– Rollerna var till innehållet olika i Moskva och Kiev men jag hade en ansvarsroll inom migrationsområdet, säger han.

Arsim Zekaj har liksom så många andra med oro följt den senaste tidens utveckling i Ukraina. En invasion var väntad, säger han. Frågan var bara hur den skulle se ut och var Ryssland skulle slå till. Torsdagen den 24 februari vaknade han upp till nyheten att Ryssland hade inlett sitt angrepp.

– Ryssland har gått in i Ukraina tidigare och annekterat delar av ukrainskt territorium men också öppet gett stöd till separatister i östra Ukraina. Det är svårt att inte bli chockad även om tydliga handlingar från Ryssland visat på en stundande och större invasion, säger han.

Tidigare erfarenheter

Arsim Zekajs uppdrag i Kiev inleddes precis efter Euromaidan-revolutionen, och under en pågående konflikt i östra Ukraina.

–  Dessa omständigheter hade hunnit påverka synen negativt till Ryssland ytterligare även om den inte varit helt okomplicerad åren innan.

Arsim Zekaj har bekanta i både Ryssland och Ukraina, och har de senaste dagarna varit i kontakt med flera av dem.

– Berättelser jag fått från Ukraina kretsar kring en genuin fruktan och kaos. Det finns en hel del berättelser och upplevelser om att vi från ”väst” lämnat Ukraina åt sitt öde genom att tillåta en rysk invasion. Från de kontakter jag haft i Ryssland så berättas det likaså om oro men generellt är det mer återhållsamma berättelser.

Det har i flera sammanhang framhållits att president Putin troligen inte väntade sig så hårt motstånd när han inledde invasionen.

– Man får inte glömma att Ukraina är ett stort land med ett stolt folk som inte låter sig invaderas utan en rejäl kamp. En aspekt som jag tror är viktig i sammanhanget är att Ukraina av tidigare erfarenheter i grannrelationen till Ryssland fått öva sig i att göra motstånd och haft en mental beredskap för att det här kan ske. Men det värsta är tyvärr inte över, säger Arsim Zekaj.

Gemensam nämnare

Arsim Zekajs familj flyttade från Kosovo till Sverige 1992. Han beskriver hur det politiska läget i Kosovo vid den tiden hade börjat försämrats och att man kunde se en sammandrabbning närma sig. Några år senare bröt kriget ut och 2008 förklarade Kosovo självständighet från Serbien.

Det finns en gemensam nämnare mellan Ukraina och Kosovo, säger han: En klassisk geopolitisk kamp mellan väst och öst.

– Medan väst haft ett större fokus på bland annat Mellanöstern har Ryssland förflyttat sina positioner och inflytande tydligt i hela Balkanregionen. Det syns allra tydligast i Serbien och genom det också andra grannländer som Bosnien och Montenegro. Beroende på utvecklingen av den här fullskaliga konflikten i Ukraina kan inte öppna konflikter på Balkan uteslutas.